Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Gotisk byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR.
uppställda på en låg sockel av polygonform. Kapitälet har förlorat
sin betydelse som förmedlare mellan skaft och överbyggnad och kan
till och med saknas. Då de förekomma, äro kapitälen vanligen
dekorerade med naturalistiska ornament, föreställande blad av inhemska
växter, såsom lönn, ek, tistel och murgröna. Pelare, fönster och
valv äro de element, som främst bestämma kyrkorummets karaktär.
Därtill komma stundom s. k. triforiegallerier, smala gångar, löpande
utmed eller ursparade i murverket över arkadbågarna och med
välvda öppningar mellan smäckra kolonner öppnande sig mot
mittskeppet. Den inre utsmyckningen är fin och
detaljerad. Väggmåleriet är visserligen
icke så omfattande som i romanska stilen,
beroende på mindre sammanhängande
murytor mellan de stora fönstren. Dessa
äro i stället med sina imponerande mått,
sina rika massverk och målade glas av
utomordentlig dekorativ verkan, i synnerhet
de väldiga cirkelrunda s. k. rosfönster, som
ofta pryda såväl mittskeppets västra
gavel som tvärskeppets gavlar.
Valvkapporna och ofta även valvstrålarna smyckas av
målning, och pelarna prydas av i ursparade
nischer eller på konsoler under baldakiner
uppställda helgonbilder.
Så livlig och omväxlande den gotiska
stilen än var, så var den dock klar till sitt system. Allt var en
produkt av konstruktiva och motiverade behov, något som icke i alla
avseenden kan sägas om föregående stilarter. Efterhand blev
emellertid det dekorativa inslaget allt rikare, i viss mån på bekostnad av det
ursprungliga och rationella systemet. Det konstruktiva korsvalvet
med sina fyra diogonalstrålar blev ersatt av mera komplicerade
former. Valvstrålarnas antal ökades till sex eller flera, som slogos så,
att de bildade st järnmönster med valvhjässan som medelpunkt. Man
frångick till och med korsvalvets princip och övervälvde skeppen med
ett tunnvalvsliknande rutnät av valvstrålar, med maskorna utfyllda
med små valvkappor. Den vackra spetsbågen över fönsterna ansågs
alltför enkel och enformig och fick vika för konstigare valvformer,
såsom den s. k. åsneryggbågen och gardinbågen. Massverkets
regelrätta former utbyttes mot mera godtyckliga och invecklade. Och
ornamentiken blev överdrivet yppig och formerna onaturliga och
alltför detaljerade, nästan filigransartade.
Fig. 88. Sengotiskt
nät-valv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
