- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 6. Byggnadskonsten /
183

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Den moderna byggnaden, dess uppförande och inredning - Järn- och betongkonstruktioner - Träkonstruktioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRÄKONSTRUKTIONER

183

vilken även fick uppdraget att bygga hallarna enligt en av dess chef,
den kände ingeniören Freyssinet, uppfunnen metod.

Varje ballonghall är sammansatt av 40 stora bågar med
V-for-mad tvärsektion och vardera med en bredd av 7,5 meter.
Väggtjockleken hos bågarna är mycket obetydlig, ända ned till 8
centimeter. Å bågarnas yttersidor äro fönster insatta och vid toppen
lan-terniner. Valvet vilar på ett betongfundament av kraftiga
dimensioner, av l,o meters tjocklek och 7,8 meters bredd. Grunden består
nämligen av ganska dålig lera. Gavlarna avstängas medelst stora
järnportar. Synnerligen intressant var det sätt, varpå
ballonghallarna byggdes, med flyttbara ställningar och med domkrafter i
hjässan, vilka lyfte det ofantliga valvet från ställningen när den
skulle flyttas till nästa båge. Utrymmet medger emellertid icke att
närmare ingå härpå.

Träkonstruktioner.

Träkonstruktionerna, som hittills varit ganska föraktade, uppleva
i våra dagar en renässans. De svagaste punkterna i en
träkonstruktion har varit förbanden mellan de olika strävorna, men dessa ha på
de senare åren genom en mångfald uppfinnares medverkan
undergått förbättringar, så att de nu kunna anses fylla högt ställda
fordringar.

Den enklaste formen för träförband är spikning, men den kan
endast användas, när den ena eller båda av de delar, som skola
förbindas, har liten tjocklek, d. v. s. vid plank, bräder, läkt o. dyl., och
kan dessutom ej överföra större krafter. Icke desto mindre är
spikningen det mest använda sättet att sammanfästa trä. I
byggnadsställningar, som ju dock hava provisorisk karaktär, få
spikförbanden stundom upptaga ganska stora krafter, men på sådana
ställen i byggnaden, där spikningen skall vara permanent, tjänar den
huvudsakligast blott till att hålla de respektive plankorna och
bräderna på sina platser.

Limning är också ett sätt att fästa trädelar vid varandra, men
torde knappast kunna hänföras till rubriken "träförband".
Emellertid användes limning numera stundom även i mycket stora
konstruktioner, i det att de bärande bågarna i en hallkonstruktion
kunna utföras som en av träskivor i l-sektion sammanlimmad balk. En
rätt utförd limning är starkare än träet, så att vid belastning brott
icke inträffar i själva limfogen utan i träet därbredvid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:07:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/6/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free