Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Storstädernas tillkomst och deras tekniska utrustning - Städernas renhållning. Historik intill 1850-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’304 TREDJE DEL. STORSTÄDERNAS TILLK. O. DERAS TEKN. UTRUSTN.
fastare delen, som blev liggande ovanpå, kunde, om man ej hade lust
att bortskaffa densamma, lätt döljas av ett nytt lag stockar, som då
för tiden för en billig penning kunde anskaffas. Även sedan träets
saga var all, och man börjat skaffa sig rännstenar, var renhållningen
synnerligen minimal. Det var ju ej heller så underligt på en tid, då
befolkningen ansåg sig hava full rätt att på gatan utkasta allt, man
ej önskade hava i husen, köksavfall, aska m. m. Betänker man så
även, att stadens innevånare hade kreatur i gårdarna, som färdades
fram i gatorna till och från betesmarkerna i stadens utkanter, att
svin även hölls i gårdarna eller t. o. m. i svinstior utmed husen i
gatorna, och att svinen fingo tillgodogöra sig orenligheten därstädes, så
förstår man, att det ej just var i var mans intresse att förbättra de
hygieniska förhållandena. Trots förordningar i massor här i norden
om orenlighetens bortskaffande, dröjde det länge innan någon
ljusning inträdde. Christoffer av Bajern bestämde 1443, att gatorna i
Köpenhamn skulle rengöras var tredje dag, men utan annan påföljd
än att man vid århundradets slut fick nöja sig med, att soporna
möjligen kördes bort var fredag. Emellertid kunde ej ens detta
genomföras, utan orenligheter fick ligga till de större högtiderna eller
kanske längre. Som exempel kan anföras, att vid ett tillfälle
bortkördes från en enda gata i Köpenhamn ej mindre än 214 lass orenlighet.
Om befolkningen i städerna trots förordningar kunde låta sig
nöja med dylika tillstånd i gatorna, kan man tänka sig, huru
förhållandena skulle gestalta sig i gårdarna. Här samlades allsköns avfall
i grävda gropar, vanligen omgivna av enklare skjul, till vilka svinen
hade obegränsat tillträde. Då dessa gropar blevo överfulla, var man
tvungen att låta bortskaffa den där liggande orenligheten, såvida man
ej föredrog att kasta en del in på grannens gård eller övertäcka
densamma med jord och gräva en ny grop för ändamålet. Man nöjde
sig ofta med att lägga soporna och avfallet, var helst det fanns en
ledig plats på gården, intill att förhållandena blevo helt olidliga, då
man måste besluta sig för att bortskaffa desamma. Detta fick då ske
så oförmärkt som möjligt efter mörkrets inbrott genom därtill lejda
personer, ty själva kunde man ej för sitt anseendes skull sysselsätta
sig med sådant. Det var bödeln och hans medhjälpare, sim utförde
detta; denne bortskaffade ock latrinen från avträdena. Dessa senare
voro av primitivaste slag, ett litet hus över en håla i jorden eller ett
vinfat nedsatt i marken. Med den oregelmässighet, som tömningen
försiggick, kunde man se sig tvungen att gräva ett nytt hål eller sätta
ned en ny tunna och därefter flytta huset till sin nya plats samt fylla
jord över den gamla latringropen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
