Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Alfabetets ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFABETETS URSPRUNG.
9
använda det latiska alfabetet, den mjuka konsonanten i giva och den
hårda i gå med samma bokstav g.
Då ett alfabet upptages av ett språk för att återgiva dess ljud,
upplöses detta så att säga i en kemisk process och sättes åter
samman med hjälp av de alfabetiska tecknen, i det att (abstrakt sett)
varje särskilt språkljud får sitt särskilda tecken. Vi kunna med den
insikt, som de sista årtiondenas utforskningar av primitiva kulturer
givit oss, inse, att ett sådant systematiskt ordnande av
det levande språket aldrig har kunnat försiggå inom de
äldsta kulturerna. Hade det funnits förutsättningar
därför bland de primitiva folken, skulle resultatet blivit,
att varje folk för sig uppfunnit ett alfabet. Vi kunna
därför med säkerhet påstå, att alfabetets uppfinning är
sen och betecknar en förenkling av ett eller flera förut
befintliga bildskriftsystem, som legat till grund för
detsamma.
I alla primitiva kulturer och i de ur dem senare utvecklade,
ovannämnda fem kulturrikena vid Medelhavet, i främre och östra Asien
använde man ursprungligen en sorts bildskrift för att berätta om
en eller annan händelse för samtiden eller bevara minnet därav åt
eftervärlden. Den peruanska knutskriften, quipu, en samling
snören, försedda med knutar och upphängda på en stång, användes
ursprungligen endast, när det gällde att meddela siffror, och har
endast kunnat bringa meddelanden av annat slag i samband med muntlig
förklaring. En sorts sifferskrift, bestående av knutar i likhet med
den peruanska, omtalar den grekiske historieskrivaren Herodotos.
Den användes av Darius på hans härnadståg mot skyterna, då han
skulle gå över Donau. Grekerna, som bevakade bron, fingo av
honom ett snöre, försett med lika många knutar som antalet dagar, de
skulle vänta på honom. Vid varje ny soluppgång löstes en knut.
Bortser man från denna knutskrift för betecknande av tal, står det
fast, att bildskriften är det ursprungliga medlet för människorna
att skriftligen meddela sig med varandra. Hällristningarna i
Skandinavien (hos oss särskilt i Bohuslän), Dakota-indianernas ritningar
i björkbark och de äldsta skriftminnesmärkena från Egypten, Kina
och Babylon äro rena teckningar, framställande den ena eller andra
händelsen. Naturligtvis kan denna "skrift" blott ytterst kortfattat
antyda det skedda, som skall berättas och som oftast gällde strider
mellan människor och djur eller mellan människor inbördes. En liten
kort berättelse, t. ex. om ett vilddjurs annalkande, kamp för livet
samt slutliga död, kan uttryckas medelst ritningar. Från det äldsta
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
