- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 7. Från runristning till rotationspress /
15

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Alfabetets ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALFABETETS URSPRUNG.

15

begriplig. Om Gardiners förmodan är riktig, ha alfabetets
uppfinnare alltså icke satt ihop sitt alfabet av tecken, som i egyptiskan ha de
ljudvärden, man hade användning för i semitiskan, utan ha i stället
konstruerat ett helt nytt alfabet med de egyptiska tecknen som
grundlag. De togo således upp det egyptiska tecknet för "öga" (’ir-t), men
läto icke tecknets ljudvärde bero på det egyptiska ordet. Däremot
översatte de tecknet "öga" till semitiska, "cajin", och därefter fick
tecknet ljudvärdet c (ett h-liknande strupljud, som icke längre
finnes i de indoeuropeiska språken) o. s. v.

Vi kunna därför tills vidare fastslå, att vi i Sinai-inskrifterna
antagligen ha en början till det semitiska uralfabetet, från vilket
såväl de feniciska som de sydarabiska härstamma. Tidpunkten för
dess uppkomst ligger mellan 1850—1500 f. Kr. Från Sinai-halvön,
som utgör gränsen mellan den egyptiska kulturen, de semitiska
ökenbeduinerna och den sydarabiska stadskulturen, har det förts
vidare åt norr och söder, och allt, som återstår av feniciernas ära
av att ha uppfunnit alfabetet, är, att de möjligen gjort upp
ordningsföljden mellan alfabetets 22 tecken (’alef, beth, gimel, daleth o. s. v.),
och måhända även detta först under påverkan från ordningsföljden
i de babyloniska teckenförteckningarna.

Genom fenicierna och arameerna har det nordsemitiska alfabetet
spritts över hela världen, varemot det sydarabiska teckensystemet
kanske blott spelat en indirekt roll vid utformningen av den
viktigaste av de indiska skriftarterna (brahmi), bortsett från dess
betydelse för utvecklingen av de etiopiska skriftsystemen. Det är således
det nordsemitiska alfabetet, som ligger till grund för de flesta
alfabet, som vi känna till. Att följa dess spridning i detalj låter sig icke
här göra, men man kan taga vart och ett av de 22 tecknen och följa
dess utvecklings- och omformningshistoria både i öster och väster.
Här skall emellertid på en punkt, nämligen beträffande vårt latinska
alfabets utveckling, lämnas en överblick över dess förhållande till det
ursprungliga nordsemitiska alfabetet. Vid ett närmare studium av
teckenöversikten (fig. 10) kan man se, i hur hög grad de äldsta
grekiska formerna äro en direkt efterbildning av de nordsemitiska
bokstäverna. Den enda skillnaden utgöres som oftast av den ställning,
tecknet intager i förhållande till den vågräta linjen. Endast B har
fått två bågar i stället för en, och bägge äro avrundade i stället för
kantiga såsom den semitiska formen. Vad beträffar övergången
till yngre grekisk skrift, se vi, att A vridits 90° åt höger, varefter
tvärstrecket förkortats, så att det blott sammanbinder de två
"benen". De flesta andra tecknen ha vridits 180° åt höger (se t. ex.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:07:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/7/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free