Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING
Runorna.
Runorna äro de äldsta här i Norden kända skrivtecknen. Vi ha
två olika runalfabet, ett äldre med 24 bokstäver och ett yngre med
16. Den äldsta var dock icke uteslutande nordbornas egendom; det
fanns i alla de länder, där germanerna bodde under
folkvandringstiden, t. ex. i Rumänien, Volhynien, Bayern, Rhentrakterna,
Bourgog-ne. Hur det för germanerna gemensamma alfabetet med 24 tecken
såg ut framgår av nedanstående schema.
fujiarkgw h n i j e p r s tbemlngod
Fig. 17. Det äldre runalfabetet med 24 bokstäver, indelat i
tre "ätter", var och en med 8 bokstäver.
Man ser av detta, att runraden är indelad i tre grupper, var och
•en med åtta runor, ätter, som de i regeln kallas (ordet ätt torde
ursprungligen ha betytt antalet 8). Varje runa hade sitt namn; första
ljudet i namnet angav runans ljudvärde. |Y hette så t. ex. fé (=
gods), / söl (= sol), | iss (— ss), o. s. v. Ett undantag härifrån
utgöra Y och ty, eftersom dessa aldrig kunde vara uddljud; deras
namn äro elgR (— älg) och Ing (= ett hjältenamn).
Varifrån ha dessa bokstäver kommit? Mycket tidigt började man
sysselsätta sig med denna fråga. Eftersom man i äldre tider nästan
endast kände den yngre raden, låg det icke just nära till hands att
sätta den i samband med andra kända alfabet, emedan dessa
allesammans hade åtskilligt flera bokstäver. Den nationella stoltheten
kunde dessutom icke väl förlikas med tanken på, att runorna skulle vara
lånade från andra folkslag. Man var nästan övertygad om, att
runskrifterna voro urgamla, och att tecknen uppstått här i Norden.
Enligt somligas åsikt voro de minst från syndaflodens tid, andra
ansågo, att de förts hit från Asien av Magog, Jafets son. Somliga
betraktade runorna som rester av ursprungliga bildtecken, hieroglyfer.
Så t. ex. antog man, att runan Y (— ni i det yngre alfabetet), som
på fornnordiska hette madr (== man), föreställde en man, vilken
sträcker armarna mot himmelen. Ju mera man närmar sig vår tid,
dess moderatare blir man i uppgifterna om runans ålder. Den
danske forskaren Ole Worm, som år 1643 i sitt stora arbete Monumenta
Danica (Danska minnesmärken) avbildade och sökte tolka en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
