Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNORNA
31
ljud. Blott med tillhjälp av fornnordiska — såsom vi känna detta
språk från de norsk-isländska handskrifterna av kväden, Eddadikter
och sagor — äro vi i stånd att konstruera den form, som språket
verkligen haft, då dessa yngre runinskrifter ristades.
Omkring år 850 fick det yngre alfabetet
sin slutgiltiga form. I regeln kallar man denna
runföljd futharken efter den första ätten.
Man börjar omkring år 800 i Danmark
resa minnesstenar över de döda, ett bruk som
torde ha kommit från Sverige och Norge, där
man redan under urnordisk tid ristade i sten.
Många av dessa stenar ha otvivelaktigt snarare
varit minnes- än gravstenar. Anbragta som de
ofta voro på högt liggande ställen eller vid
all-farväg skulle de bära de avlidnas namn till sena
släkten. På den jylländska Aarstenen läsa vi
’ty ex.: "Stenen säger, att den skall stå länge.
Valtokes namn skall den nämna." En del av
inskriften på Tillisestenen (Låland) är i
versform och lyder på följande sätt:
Evigt skall stånda,
så länge stenen lever,
vittnet om,
vad Eskel verkat.
Fig. 23. Tunestenen
(Norge). Inskriften,
som ristats med det
äldre runalfabetet,
härrör från omkring år
600. Den lyder i
översättning: "Jag maka
till Vodurid ’Fælle’
(egentligen: den, som
delar bröd med en
annan) ristade runorna."
Somliga stenar säga rent ut, att den döde
vilar på någon annan plats. Det är fallet
bl. a. med en av Aarhusstenarna, på vilken
det står: "Han stupade österut på havet, där
konungar kämpade", samt på Slesvigsstenen,
som rests över Halfdan Sulkeson, om vilken det säges: "I England i
Skia vilar han."
n’j Många stenar äro likväl gravvårdar. På Gunderupsstenen
(Jylland) heter det om en man och hans hustru: "De ligga båda i
denna hög". Den danska runstenen i Karlevi, rest över en dansk
hövding, bär inskriften: "Gömt ligger kampens cräd (alltså krigare) i
denna hög". Ju längre vi komma fram i den kristna tiden, desto
vanligare bli de egentliga gravvårdarna och desto sällsyntare
minnesstenarna. Under tolfte och trettonde’århudradet undanträngas de
sistnämnda fullständigt av de platta gravstenarna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
