- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 7. Från runristning till rotationspress /
33

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Runorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RUNORNA

33

skrifter, spridda över hela det forna danska riket (de skånska
landsdelarna och Sönderjylland till Ejder medräknade). Norge har färre
inskrifter — med de yngre runorna blott omkring 150. Sverige har
däremot ett så imponerande antal runstenar som ungefär 2,000, av
vilka dock en del äro ristade med de äldre runorna. Man får
emellertid komma ihåg, att runstenarna icke alls giva något begrepp om, i
vilken utsträckning runskriften använts, eftersom man utan allt
tvivel i långt större utsträckning begagnat trä än sten som inrist-

Fig. 25. Dansk runsten,
funnen på S:t Pauls kyrkogård
i London. Stenen, som
härrör från tiden omkring år
1030, bär följande korta
inskrift: "Finna och Toke läto
lägga denna sten".
Ornamentiken förråder
angelsach-sisk påverkan, men både
språket och runornas form
äro danska.

ningsmaterial. Nästan alla träinskrifter ha gått förlorade. En av de
få, som bevarats, härrör från det berömda Osebergsvikingafartyget;
den består blott av ett enda ord litiluism, som kans"ke var fartygets
namn.

På nästan alla stenar är begynnelseformeln densamma: "N. N.
satte denna sten över N. N.". Ofta angives släktskaps- eller
vänskapsförhållandet mellan den avlidne och den, som rest stenen, och
mycket ofta tillägges efter den dödes namn ett eller annat lovord,
t. ex. "en mycket god man", "i högsta grad oniding" (alltså: den
störste hedersman), "den dyre och drott-trogne", "få födas nu bättre än
han", "en vis man" o. s. v. Ibland meddelas även den avlidnes ställ-

Fig. 26. I hela den
germanska världen
kände och begagnade
man d’et äldsta
runalfabetet (i England,
Tyskland, Sverige,
Norge, Danmark, o.
s. v.). Det äldsta
runalfabetet finnes
återgivet på
forntidsfynd, av vilka vi
här avbilda två. Till
höger en
guldbrakte-at, funnen 1774 vid
Vadstena, till vänster
ett silverspänne,
anträffat 1829 vid Charnay i Bourgogne. På
grundvalen av dessa fynd har man kunnat
konstruera det äldre runalfabetet.

VII 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:07:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/7/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free