Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING
över en sumpmark. Man ser det särskilt tydligt vid Täby i Uppland,
där präktiga runstenar stå skyddande vid vägen över träskmarkerna.
Det är endast ytterst sällan, att vi från den egentliga
runstensperioden finna runor inristade på annat än sten. Den synnerligen
intressanta inskriften, som förekommer på den norska
Senjenhals-ringen, bör likväl omnämnas: "Vi drogo åstad för att pröva
Frieslands män, i kamp mötte vi dem".
Såsom redan framhållits,
voro de 16 bokstäverna
otillräckliga för ett precist
återgivande av språket. Det är
därför helt naturligt, att
runristarna efter hand försökte öka
runornas antal. Den första
ansatsen härtill träffa vi redan
omkring år 1000, då vi på
enstaka stenar finna de s. k.
"stungna runorna", vilka
bildades därigenom att man fogade
en prick till de redan befintliga
bokstäverna. På detta sätt
kom att beteckna g, t och
resp. e och y. Möjligen
ligger ett angelsachsiskt inflytande bakom. Först omkring år 1200
träffa vi ett verkligt tillfredsställande alfabet på 24 bokstäver. Man
har kallat denna runrad Valdemar Sejrs runor, emedan man ansett,
att den uppkommit på hans påbud — och det är icke osannolikt.
Emellertid har denna yngsta rad icke erhållit någon större
användning. Den kunde icke hålla stånd mot de latinska bokstäverna,
vilkas användning blev allt allmännare. Från perioden 1100—1250
finnas danska runinskrifter nästan endast på bornholmska stenar
samt på några dopfuntar i kyrkorna. Längre fram förekomma
runinskrifter även på rökelsekärl och kyrkklockor. Ofta är texten på
dessa avfattad på latin. I stort sett måste man säga, att runornas
tid nu håller på att taga slut. På pergament har man knappast
använt runor i någon större utsträckning. Dock bör omnämnas en
från c:a 1350 härstammande mycket vacker handskrift av den
skånska lagen, codex runicus, som helt och hållet är skriven med runor.
Den kan emellertid med säkerhet betraktas som ett kuriosum, vilket
någon bokälskare låtit en runkunnig skrivare pränta.
Fig. 29. Framsidan av Jellingestenen från
tiden omkring 980.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
