Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Språkuppfinningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKUPPFINNINGAR
39
förmår latinet icke giva namn åt alla de nya företeelser, som vi
sysselsätta oss med nu för tiden. Latinet är ju gamla tidens språk,
som gav uttryck åt de förhållanden, som voro aktuella i Rom på
Kristi tid. Det räcker icke längre. Vi måste då skapa nya ord i
latinet för att få det att motsvara vårt ordbehov. Men om man bara
ser på det latinska ord, som man bildat för att få ett så enkelt och
alldagligt fenomen som en cykel: birota velocissima, ordagrant
översatt: ett mycket snabbt tvåhjuligt befordringsmedel, inser man, att
på denna väg är det ogörligt att bilda ett nytt internationellt språk.
Vi måste söka andra vägar för att nå detta syfte. Kunde man icke
komma överens om, att något av de existerande språken, t. ex.
engelska eller tyska, lärdes av alla nationer jämte det egna modersmålet?
Denna tanke kan emellertid icke realiseras. Den nation, vars språk
det eventuellt kunde bli tal om, skulle därigenom vinna så stora
fördelar, att ingen annan nation skulle gå med på saken. Månne
Tyskland skulle finna sig i, att engelska erkändes som det världsspråk,
vilket alla nationer måste lära sig tala jämte sitt eget modersmål?
Knappast. Denna väg leder alltså icke till någon lösning av
problemet.
Då återstår det endast att konstruera ett nytt, neutralt språk.
Frågan är endast vilka principer man skall gå efter vid denna
konstruktion. Under lång tid har man — särskilt filosofer, t. ex.
Dascartes och Leibnitz — försökt att bilda logiskt byggda konstspråk.
Men de ha alla visat sig vara opraktiska och oanvändbara. Vägen,
som man bör gå vid bildningen av ett dylikt artificiellt språk, synes
vara angiven av det blandningsspråk, som kallas pidgin*)-engelska,
och som är det språk, vilket människor av den gula rasen samt
européer använda vid samtal sinsemellan i Kina, Japan och Kalifornien.
När kineser och engelsmän trädde i handelsförbindelse med varandra,
och när engelska affärsmän och tjänstemän slogo sig ned i Kina,
möttes tvänne folkslag med vitt skilda språk. Något måste göras
för att underlätta den muntliga samvaron; på helt naturlig väg
uppstod därför blandningsspråket pidgin-engelska. I detta äro orden
övervägande engelska, dock finnas även en del kinesiska fraser och
uttryck. För att giva en föreställning om detta blandningsspråk
skola vi anföra några få exempel.
Substantiven äro lika i singularis och pluralis. När
engelsmannen säger man, man — men, män, heter det på pidgin: man, man —
plenty man, egentligen en massa män; när engelsmannen säger
*) En kinesisk form av det engelska ordet business, affär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
