Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Skrivkonstens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKRIVKONSTENS UTVECKLING
51
även ingick i det latinska ordet för skrivblyet, graphiarius, vilket
betyder ritstift.
Numera ha vi ju våra blyertsar omslutna av ett trähölje, och inte
ens detta är någon senare tiders uppfinning, ty redan i Konrad
Ges-ners i Zürich bekanta arbete av 1566 finner man avbildat ett
skriv-stift, som försetts med omslutande trä. Men då för tiden kände man
inte så många
grafit-fynd, och grafitmassan
varierade högst betydligt i
hårdhetsgrad, vilket
medförde att blyertsarna
blevo ojämna till sin
konsistens.
Ett medel mot denna
senare olägenhet uppfanns
av fransmannen Conté år
1795. Hans metod var att
pulvrisera grafitmassan,
och sedan blev massan
ut-rörd med ett bindmedel,
vanligen något slag av
lera. För att uppnå en möjligast jämn kornighet i grafiten slammas
den, och sedan blandar man massan med olika slag av leror allt efter
den hårdhetsgrad man önskar hos blyertsen. Massan genomgår
upprepade malningsprocesser tills man har uppnått en jämnhet i
sammansättningen, och sedan befrias massan från vatten. För massan
till finare blyertsar males massan gång på gång under flera
månaders tid.
Befriad från det mesta av sitt vatten är massan som en plastisk
lera, vilken genom en spritsningsmaskin framprässas i tunna trådar,
vilka avskäras i önskad längd, torkas i några timmar under en
temperatur upp till halvannat tusental grader — beroende på blandningen
i massan — och sedan följer en preparering i smältande talg och
vax. Den senare proceduren avser att göra blyertsarna mindre
"mjöliga" och möjliggöra, att skriften fäster vid papperet.
Blyertsstiften äro nu färdiga att inneslutas i träfordral, vilka
kunna göras av olika träslag. Läsaren har säkert gjort den
erfarenheten, att en billig blyerts vanligen försetts med ett grovfibrigt —
billigare — träslag, som inte möjliggör finare tillspetsning. Bättre
blyertsar göras av ädlare träslag, vanligen kallar man det cederträ,
även om det inte är ceder. Trämaterialet underkastas en impregne-
Fig. 32. Utfräsningen av blyertsstift.
(Ur "Opf. Bog".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
