Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Etsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING
Konstnärligt sett betecknar man vanligen etsningskonsten såsom
den vackraste av de grafiska konsterna, över den plåt av —
slät-polerad — koppar, stål eller zink, som man avser att använda vid
etsningens framställande, lägges en "grund". Etsningsgrunden eller
ets-vaxet är ett ämne, som motstår frätande, etsande, vätskor. Asfalt
och vax äro de vanligaste ämnena för "grunden". Vanligen tillsättes
bivax till en blandning av finare asfalt, massan smältes och röres
tillhopa, oftast en del asfalt och två delar vax. Massan hälles i vatten
och tages upp i lämpliga stycken, vanligen formade till kulor, vilka
strykas på den uppvärmda plåten och. utmanglas med skinnrulle till
ett mycket tunt iager. En grund av detta slag blir mörk, och önskar
man ljusare grund utbytes asfalten ir.ot burgundbeck, som smältes
samman med vax. önskar man en mjukare grund — för så kallade
mjukgrundsetsningar — tillsättes grundmassan något svinister.
Bilden utföres antingen direkt på plåten eller efter föregående
ritning. Verktyget är en spetsig stålnål. Den egentliga etsningen
vidtager, då bilden slutförts, och härvid använder man någon
etsningsvätska, ett frätningsmedel, som avser att i kopparn — eller vad
material det nu valts till plåt — åstadkomma utfrätningar i de delar,
som inte skyddas av etsningsgrunden utan blivit blottade genom
etsnålens teckning.
Till etsning användes mestadels den rykande salpetersyran,
utspädd med tre delar vatten mot en del syra. Emellertid är den
rykande salpetersyran inte så värst behaglig att arbeta med. Det
flyktiga i syran angriper tårkörtlarna och kan vara direkt skadligt för
hälsan vid längre umgänge med syran. Därför brukas även i stor
utsträckning den rena salpetersyran med lika portion vatten.
För porträtt lämpa sig dessa kraftiga syror alls icke, ty de göra
linjernas kanter något litet ruggiga. Etsgrunden sönderbrytes något
litet av dessa syror i närheten av gravyrstrecken. Men om de äro att
föredraga vid etsning av landskapsbilder så blir förhållandet ett
annat, då det gäller porträtt. I dylika etsningar är det av största vikt
för den estetiska effekten att linjer stå skarpt. Därför använder
man härvid det så kallade holländska badet, för övrigt samma medel,
som den oförliknelige etsaren Rembrandt begagnade.
Det holländska badet består av trettioåtta delar vatten, två delar
kali och tio delar syra. Kalit är klorsyrat och salpetersyran ren. För
den mindre förekommande etsningen i stål användes en något
varierad salpetersyreblandning, och vid zinketsning och mässingsetsning
tillsättes salpetersyran en större portion vatten. Etsningar i silver
fordra tre delar vatten och en del ren salpetersyra. För glasetsningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
