Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Papperets tillverkning och användning. Tryckkonsten fram till rotationspressen - Pappersmassans framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSMASSANS FRAMSTÄLLNING
95
Det är mycket egendomligt, att endast yllefilt duger till att på sfn
vta upptaga och sedan åter avlämna pappersmassan. Emellertid är
detta en alldeles nödvändig och för yllefilten alldeles specifik
förmåga. Under världskriget, då det stötte på mycket stora svårigheter att
anskaffa yllefilt av god kvalitet, gjorde man upprepade försök att
använda annat material, men resultaten blevo alltid mycket dåliga.
Filtarna i massa- och pappersmaskinerna slitas emellertid oerhört
hastigt och måste därför jämnt förnyas, vilket under krisåren bered |
de våra pappersindustrimän åtskilliga bekymmer.
Den våta slipmassan lämpar sig icke för transport, ty dels är det
ju en alldeles onödig förlust att betala frakt för allt det vatten den
innehåller och dels är den även mindre hållbar i detta tillstånd. Man
bringar den då i stället i den form, som kallas "torr" slipmassa,
genom att lagra den i varma torkskåp. På detta sätt nedbringas
fuktighetsgraden till cirka 10 procent.
Vad vi hittills hava talat om, är den så kallade vitmassan, men vi
hava också omnämnt ett annat slags slipmassa, den "bruna". För ätt
erhålla denna kokar man veden före slipningen med vatten och i
slutna kärl under starkt tryck, varigenom temperaturen kommer att
uppgå till cirka 140 à 150 grader. Denna temperatur hålles sedan under
närmare ett dygn. Kokningen i fråga kallas basning och har den
inverkan på veden, att fibrerna lättare låta sig åtskiljas, varigenom den
följande slipningen kommer att lämna en bättre massa.
Denna sistnämnda metod, att före slipningen "basa" materialet,
kan sägas i viss mån stå på gränsen mellan den mekaniska och de
kemiska metoderna för pappersmasseframställning och vi skola nu
övergå till beskrivningen av dessa sistnämnda, som vi för övrigt
kunna uppdela i tvenne olika processer, sulfat- och sulfitmetoderna.
Redan tidigt hade man intresserat sig för problemet, att ur olika
växtfibrer utlösa "inkrusterande" ämnen och på så sätt få cellulosan
ren. Dessa försök torde någon gång under sjuttonhundratalet hava
krönts med framgång i det att man vid kokning av halm i lut
verkligen fick en tämligen ren cellulosa. Den lut, som man vid dessa
försök använt sig av, var kalkvatten, men det dröjde icke så länge innan
man övergick till att i stället använda lösningar av de något
kraftigare verkande ämnena soda och pottaska.
Emellertid skulle det dröja ännu ungefär ett århundrade, innan de
trevade experimenten kommit till ett sådant stadium, att en därpå
grundad kemisk trämassefabrikation kunde uppstå. Då hade också
den ursprungliga metoden förändrats därhän, att man använde sig av
natronlut såsom det kemiskt verksamma medlet, och kokningen verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
