Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Papperets tillverkning och användning. Tryckkonsten fram till rotationspressen - Pappersmassans framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSMASSANS FRAMSTÄLLNING
97
stäldes i kokare, som voro så konstruerade, att man kunde uppnå ett
högt tryck. Ej heller var det längre halm, som utgjorde råmaterialet
såsom i det ovan refererade försöket, utan i stället använde man trä,
som genom huggning och splittring bringats i form av flisor.
Vad nytta hade man nu av att koka vid högre tryck? Jo, det är
ju ett bekant faktum, att en vätskas kokpunkt eller med andra ord
den temperatur, vid vilken en vätska kokar, icke endast är beroende
av vad slags vätska, som det är fråga om, utan även varierar med det
tryck, under vilket den står. Ju högre trycket är desto högre är ockj
så vätskans kokpunkt, och omvänt. Vid det tryck, varvid den i
fråga-varande kokningen äger rum, är temperaturen sålunda ganska hög.
Men vid högre temperatur blir också den kemiska verkan av
natron-luten kraftigare, och däri ligger just fördelen med kokning under ett
starkare tryck än det normala lufttrycket. .
Detta nu senast beskrivna förfaringssättet patenterades av
Charles Watt och Hugh Burgers, den förre engelsman, den senare
amerikanare. Detta skedde år 1853, och under de närmaste decennierna
utvecklade sig på grundvalen härav en verklig cellulosaindustri — först
i Förenta Staterna och sedan även i Europa. I vårt eget land anlades
den första kemiska trämassefabriken i Delary år 1872.
Emellertid hade den kemiska metoden för trämasseframställning
i den form, som den nu kommit till användning, åtskilliga nackdelar,
som gjorde, att den hade svårt att bestå i konkurrensen med
slipme-den, och detta fastän den senare lämnade en betydligt sämre produkt.
Det svåraste fallet var, att metoden i praktiken ställde sig tämligen
dyrbar. Natronluten var nämligen icke billig nog, och likväl måste
man använda stora mängder därav. Det gick nämligen icke så lätt
för sig att på något fördelaktigt sätt återvinna den använda luten,
utan ny sådan måste oupphörligt tillsättas för att ersätta de under
driften uppkomna förlusterna. Alkalit tillsattes då i form av soda.
Under tiden hade en annan kemisk metod att framställa cellulosa
eller pappersmassa uppkommit och börjat att utveckla sig, nämligen
den så kallade sulfitprocessen, vilken med framgång började att
upptaga konkurrensen med den äldre alkaliska metoden. Det blev därför
nödvändigt att ersätta den dyrbara sodan med något billigare ämne,
och slutligen lyckades man också att finna ett lämpligt sådant i
natriumsulfat. På så sätt utvecklade sig ur den alkaliska metoden
den så kallade sulfatprocessen, icke att förväxla med den nyss
nämnda sulfitprocessen, till vars beskrivning vi längre fram skola komma.
Den nya sulfatmetoden medförde flera betydande fördelar.
Sålunda erhöll man i kvalitetshänseende bättre massa och även det kvan-
VII 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
