Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Tal-, skriv-, räkne- och dylika maskiner - Skrivmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I slutet av sjuttonhundratalet gjordes en
skrivmaskinsuppfinning i Frankrike, och in på adertonhundratalet — 1829 — fick
amerikanaren A. Burt ett gott grepp på uppgiften, och endast fyra år
senare för X. Progrin, Frankrike, uppfinningen ett steg längre fram,
ett decennium går, och så framträder engelsmannen Littledale med
en ny skrivmaskinsuppfinning. Men samtliga dessa voro avsedda för
blindskrift.
I samma veva kom amerikanaren Ch. Thurber med sin så kallade
chirographer — patenterad 1843 — en för nutida människor att se
på ganska kuriös inrättning. På understället fanns ett horisontellt
hjul med bokstavstecken på typarmar runt omkring. Ingenting
försiggick automatiskt, utan man inställde på ett tidsödande sätt
vederbörlig bokstav och tryckte till.
De första kända maskinerna med typarmar konstruerades på
1850-talet av amerikanaren A. E. Beach och ett decennium senare av
engelsmannen sir Ch. Wheatstone. Ett sätt att skriva med
karbonpapper uppfanns på 1850-talet av W. Hughes. Närmare våra dagars
skrivmaskin kom man genom den uppfinning, som 1857 gjordes av
doktor S. W. Francis i New York. Han byggde sin skrivmaskin med
ett tangentbord, nästan liknande ett litet pianino. Hans apparat var
så långt framme i konstruktionsavseende, att man kunde skriva med
typerna vid anslag på tangentbordets klaviatur. Vidare märker man
vid denna konstruktion att papperet förflyttade sig automatiskt.
Den moderna skrivmaskinens delar äro vanligen en
tangentklaviatur, som utgör anslagsmekanismen. Det typbärande organet, på
vilket skrivtypen sitter, utgöres av en liten arm. Genom drag-, tryck-
och hävstänger lyftes typarmen vid anslaget på tangentbordet upp och
avger sitt tecken på papperet.
Färgningen sker vanligen genom att en färgimpregnerad remsa
föres mellan typen och papperet. Andra slag av färgning är med
färgkudde eller färgvals. Vid det sistnämnda förfarandet färgas
typerna, vilka sedan direkt avsätta sin färg på papperet. Användes
färgband berör i vanligaste fall inte själva typen papperet utan
färgremsan placeras genom automatiska regleringar mellan papperet och
typarmen varje gång typarmen går upp i skrivläge efter anslag på
tangenterna.
Andra nyare uppfinningar på skrivmaskinen är omkastaren på
färgbandsanordningen så att man hastigt kan ställa om från skrift av
ena färgen till en annan. Man använder vanligen svart eller violett
färgband, men om man särskilt vill framhäva ett eller flera ord
skriver man dessa med rött — eller någon gång grönt — genom att ställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
