Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Träförädlingsindustrien - Träets kemiska och fysikaliska egenskaper - Sågning och hyvling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅGNING OCH HYVLING
23
hava antiseptiska egenskaper, som motverka förruttnelsen. Man
brukar även bestryka träet med tjära eller olika tjärprodukter såsom
kreosotolja, karbolineum m. m.
Effektivare skydd mot rötan erbjuder impregneringen. Denna
består däruti, att i träets cellvävnad införes antiseptiskt verkande
beståndsdelar, som motarbeta svamparnas förstörelsearbete.
Impregneringen brukar utföras i ångpanneliknande behållare, i vilka träet
införes, varefter luften utpumpas. Därefter införes i behållaren
im-pregneringsmedlet, vanligen kreosotolja, som med högt tryck,
exempelvis 7 atmosfärer, prässas in i träets lufttomma porer. Numera
användes impregnering i stor utsträckning för ledningsstolpar till
telefon-, telegraf- och kraftlinjer och för järnvägssyllar. Man har även
transportabla impregneringssprutor, medelst vilka stolparna kunna
impregneras, sedan de blivit resta.
Torrt trä angripes som nämnts icke av svamp men kan däremot
förstöras av "mask", d. v. s. av vissa insektslarver, som göra sig
gångar i träet. Dessa larver kunna dödas genom träets indränkande
med fotogen eller genom att utsätta träet för bensinånga i slutna
behållare.
Sågning och hyvling.
Sågen och hyveln äro de två viktigaste verktygen, varmed
träförädlingsindustrien arbetar. Med sågen fälles trädet, utskäras och
kapas plankorna, och med hyveln planas och justeras ytorna.
I det föregående hava vi sett, att handsågen användes
redan av antikens timmermän. Handsågarna fingo snart nog
ungefärligen den form, de ännu i dag hava. Sågbladet göres av stål och
förses i kanten med skärande tänder. För att inte sågbladet under
såg-ningen skall bliva fastklämt i träet, "skränkes" sågen, d. v. s.
varannan tandspets böjes åt den ena sidan och varannan åt den andra.
Härigenom blir sågskäret något bredare än sågbladet. Detta har
givetvis till följd, att en hel del trä spilles bort i form av sågspån, och
skränkningen bör därför icke vara större, än vad nödvändigheten
fordrar. En vanlig vedsåg för kapning av tjocka vedträd måste vara
starkare skränkt än snickarens ramsåg, som arbetar i tunnare material.
För vedsågar fastspänner man vanligen sågbladet i en båge, vid
ramsågen i en ram, medelst vilken spänningen hos sågbladet kan varieras.
För diverse mindre sågarbeten användas även ospända sågar såsom
den smala sticksågen och fuxsvanssågen, på snickarespråk vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
