- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 8. Olika industrier /
161

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning genom slag eller tryck - Handsmidning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANDSMIDNING

161

finnes den äldst kända framställningen av smidesarbetet och i fig. 6
visas en reproduktion av den inhuggna bilden. Man ser här
hurusom mästaren håller ett arbetssstycke på städet och medhjälparen
ut-;smider detta med en sten. För att den hårda stöten av
slagverktyget ej direkt skulle överföras i handen och för att få mera kraft i
slaget, kom man mycket tidigt på tanken att förse slagtyngden med
skaft och kallas densamma då för hammare eller slägga, och utgör
tillsammans med ässjan, städet, tänger och mejslar såväl i dag som
i gångna tider handsmedens viktigaste
verktyg.

Att föra hammaren med kraft och
snabbhet samt att placera slaget på rätt
punkt för att åstadkomma den önskade
formförändringen ställer stora krav på
smedens fysiska uthållighet, omdöme och
övning. Att smidningen utföres snabbt
är av flera orsaker av stor betydelse.
Järnet måste "smidas medan det är varmt",
men det får ej "upphettas för starkt, blott
för att man skall få längre tid på sig, ej heller får man fortsätta
hamringen sedan järnet svalnat för mycket. I båda fallen skadas
nämligen järnet ohjälpligt. I all synnerhet är det förrädiskt att
bearbeta järnet sedan temperaturen sjunkit under rödvärme, ty
därigenom uppstå lätt sprickor i godset, vilka ofta ej visa sig förrän
arbetsstycket tagits i bruk och utsättes för påkänningar. Då smeden
ej hinner giva materialet den önskade formen i "en värme", måste
detta ånyo upphettas. Genom att arbeta snabbt och säkert sparas
sålunda icke blott tid utan även bränsle. Dessutom kan järnet taga
skada genom för många upphettningar, ej blott genom att det
oxideras och en hel del "glödskal" hamras bort utan fastmer genom inre
förändringar.

Genom det upphettade järnets färg kan smeden bedöma när
järnet har den för smidningen lämpliga temperaturen. Han måste då
även veta vad det är för slags material han skall bearbeta, om det är
mjukt järn, mjukt stål eller hårt stål. Han skall med andra ord
hava sig bekant materialets kolhalt.

Nedan angives de s. k. hetsarna, de motsvarande temperaturerna
och det material som vid dessa skall bearbetas.

1. Brunvarm hets, motsvarande c:a 600°. Ej synbar vid fullt
dagsljus. Användes för fjädersmide.

VIII 6

Fig. 6. Gammal-egyptiska
smeder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:51:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppf/8/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free