Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning genom slag eller tryck - Handsmidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDSMIDNING
163
utsidan består av kol, som ännu ej fattat eld. Enär taket är ganska
fast, kan arbetsstycken skjutas in i den glödande fyren utan att
taket störtar ned, och
arbetsstycket kommer
då endast i beröring
med denna. De utanpå
liggande friska kolen
hinna på detta sätt
förlora sin svavelhalt,
innan de komma i
beröring med järnet.
Genom att lägga på
nya kol och genom att
stänka vatten på kolen,
förhindrar smeden att
koltaket brännes
igenom och dessutom att kolstybb blåses ut i smedjan. Då tomrummet
i fyren blivit för stort, slås valvet sönder och nya kol lägges på, då
snart ett nytt tak bildas.
Koks användes mera sällan i
ässjor, emedan detta bränsle
vanligen ställer sig för dyrt. För
upphettning av stål och koppar, som
äro särskilt känsliga för svavels
menliga inverkan, användas
träkol, vilka äro svavelfria, men å
andra sidan ej utveckla på långt
när så mycket värme.
Ugnar användas ej i
handsmi-det, utan komma att behandlas i
samband med maskinsmidning.
De för handsmidningen
erforderliga verktygen äro förutom
städ, hammare och släggor,
sättstampar, platthammare,
kälstam-par, hålstampar, skrotmejslar,
lockplattor, sänken av olika slag
samt diverse tänger för
arbetsstyckets handterande. Dessutom hör till en smedjas utrustning även
skruvstycken, riktplattor, rits- och mätverktyg, skruvtvingar etc. etc.
Fig. 9. Smideshärd.
(A.-B. Wilh. Sonesson & C:o.)
Fig. 8. Fältässja för trampning.
(A.-B. Wilh. Sonesson & C:o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
