Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning genom slag eller tryck - Maskinsmidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
TREDJE* DELEN. JÄRNINDUSTRIEN M. M.
Då Nasmyth nu kunde hänvisa till de franska resultaten, fick han
tillstånd att bygga en försöksmaskin. Den första slog ej så värst väl
ut, då man ej tillräckligt kunde behärska hammarslagen. Hans
medhjälpare Wilson lyckades emellertid snart att konstruera en
fullständigt exakt verkande reglering av hammaren, och var denna år
1843 så fullständig, att den anskaffades i alla större järnverk och
grovsmedjor. Regleringen sker dels genom variation av slagets
höjd, dels genom strypning av den utströmmande ångan, och utföres
synnerligen enkelt genom manövrering av en hävarm. Helt
underkastad maskinskötarens vilja kan det väldiga hammarhuvudet med
full kraft slå på arbetsstycket, helt lätt beröra detta eller stoppas var
som helst på sin bana. Ett omtyckt experiment var att ställa ett vinglas
med ett ägg uti på ambolten, och låta hammaren rusa upp och ned och
lätt beröra ägget utan att så mycket som att knäcka skalet, och så på
en given signal låta hammaren pulvrisera ägget och glaset i atomer.
De första ånghammarna konstruerades som nämnt så, att
hammaren av ångtrycket lyftes upp och sedan fick fritt falla. Detta är
ännu det vanliga vid mycket stora hammare. Vid mindre däremot
ledes ånga in även på översidan av kolven, varigenom slaghastigheten
och kraften kan göras större. Slagantalet vid dylika hammare kan
uppgå ända till 350 pr minut. Fig. 21 visar en ånghammare av
ordinära dimensioner. Höjden över markplanet är c:a 6 meter,
fallhöjden iy% meter, fallvikten 3 ton. Städet med underlag eller den
s. k. chabotten göres i allmänhet ungefär 20 gånger tyngre än
fallvikten, alltså i detta fall c:a 60 ton. Många gånger större
ånghammare finnas emellertid. I de Kruppska verkstäderna i Tyskland
finnes sålunda en berömd hammare, benämnd "Fritz", med en fallvikt
på 50 ton, men i Amerika har man givetvis "the biggest in the world".
Rättare sagt man hade, ty den jättehammare, som
Betlehem-stålver-ken i Pennsylvania byggde, måste skrotas ned efter tre års
verksamhet, bl. a. därför att den förorsakade alltför våldsamma skakningar.
Fallvikten var 125 ton, fallhöjden 6 meter och den hade kostat bortåt
en million kronor.
I de kraftiga vibrationer, som ånghammarslagen medföra, bortgår
en hel del av slagkraften. Därtill kommer att de äro rätt
oekonomiska i drift, då de sluka mycket ånga. Det egentliga arbetsslaget,
d. v. s. hammarhuvudets lyftning, måste nämligen utföras under
fulltryck. Visserligen kan någon expansion erhållas, då ångtrycket
under kolven i början av lyftningen är något större än vad som
motsvarar hammarhuvudets vikt, men denna expansion är i allmänhet
obetydlig. Det är dock ännu en annan sak som gör, att man mer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
