- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 8. Olika industrier /
174

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning genom slag eller tryck - Maskinsmidning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

TREDJE* DELEN. JÄRNINDUSTRIEN M. M.

mer börjar överge ånghammaren för bearbetning av mycket stora
smiden. Hammarslaget verkar ju nämligen blott ett ögonblick, och
ehuruväl trycket då är oerhört stort där det träffar järnet, hinner
dock trycket inte att fortplanta sig till de inre delarna av ett stort
arbetsstycke. Det kan därför inträffa, att i det inre godset porositet
kan förekomma efter bearbetning med ånghammare. Större
säkerhet har man häremot vid bearbetning av grova smiden med
presstryck. De hydrauliska smidespressarna, som användas härför,
komma senare att beskrivas.

Fjäderhammare användes för smidning av mindre arbetsstycke
och karaktäriseras av följande anordning. Från en med vev försedd
roterande axel uttages medelst vevstake rörelsen och överföres till
en fram- och återgående maskindel, vilken är elastiskt
förbunden med hammarhuvudet. Den elastiska förbindningen består
antingen av en fjäder eller av luft. I förra fallet tala vi om en egentlig
fjäderhammare, i den senare om lufthammare. Den förra användes
mest för mindre smiden, den senare för större. Under inverkan av
de genom fjäderanordningen överförda krafterna kommer
hammarslaget i svängande rörelse och träffar därvid arbetsstycket.
Vanligen är det så avpassat, att vid långsam rörelse, d. v. s. då
hammarhuvudets utslag direkt motsvarar
vev-staksändans, detsamma ej träffar
arbetsstycket, utan blir detta möjligt endast på
grund av den ökning i utslagets storlek,
som möjliggöres genom den elastiska
förbindningen.

Den egentliga fjäderhammaren
användes mycket i mindre smidesverkstäder.
Hammarhuvudets vikt överstiger sällan 80
kg. Varvantalet eller antal slag pr minut
kan variera mellan 250 och 450. I fig. 22
visas en modern fjäderhammare.

Betydliga fördelar erbjuder emellertid
lufthammaren. Den enklaste typen är en
ganska vanlig konstruktion, vid vilken fjädern helt enkelt ersatts med
en luftcylinder. Denna är då ofta utbildad till hammarhuvud, i
vilket fall kolven genom vevmekanismen meddelar den fram- och
återgående rörelsen. Den modernaste lufthammaren, som ägnar sig väl
för större arbeten, är en tvåcylindertyp, se fig. 23, där en dylik
visas i genomskärning. I pumpcylindern g rör sig kolven a
fram-och tillbaka efter vevens rörelse. Pumpcylinderns ändar stå genom

Fig. 22. Fjäderhammare.
(A.-B. Wilh. Sonesson & C:o.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:51:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppf/8/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free