- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 8. Olika industrier /
199

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning på grund av metallernas delbarhet - Svarvning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVAHVNING

199

s. k. krukmakarskivan, som illustrerats på en del gammal-egyptiska
bilder. Här tillämpas nämligen samma princip som senare på
svarvar, nämligen att arbetsstycket vrides runt och verktyget hålles stilla.
Leran lades nämligen upp på den horisontala skivan, vilken på ett
eller annat sätt försattes i rotation. Genom att mot lerklumpen
"trycka ett modelleringsverktyg, kunde denna ges den önskade runda
formen.

Av senare datum är den äldsta svarven för träbearbetning, men
även denna var av synnerligen enkel konstruktion. Stativet uppbar
två mitt emot varandra liggande koniska
spetsar, av vilka den ena var rörlig och
kunde förskjutas så, att ett arbetsstycke
kunde inspännas vridbart mellan
spetsarna. Omkring arbetsstycket lades en
"tråd, varigenom detta kunde sättas i
rotation, då man drog i ena eller andra
ändan. Hur detta kunde anordnas
framgår av en skiss utförd av Leonardo da
Vinci, reproducerad i fig. 49. Tråden
var i ena ändan förbunden med en båge,
som spändes, då tråden drogs nedåt
genom den i andra ändan fastgjorda
fot-trampan. Bågen drog därefter tråden
tillbaka i motsatt riktning, alltunder arbetsstyckets rotation. I
stället för båge användes även trissa, över vilken tråden löpte, samt
motvikt, vilken drog tråden uppåt. Den kniv, som skulle utföra
bearbetningen, fördes med handen, vilande mot ett stöd, och skar givetvis
•endast vid ena rotationsriktningen. Allt efter knivens förskjutning
inträngde den längre i materialet och bildade ett cirkelrunt spår. Lät
man kniven tränga rätt in till arbetsstyckets mitt, blev detta
avskuret, förde man den däremot parallellt med axeln svarvades en jämn
cylindrisk yta.

I denna enkla form användes svarven för bearbetning av trä till
för blott omkring hundra år sedan, och många och sköna voro de
former man med detta enkla medel kunde framställa. Dock lät det sig
knappast göra att med ett handstyrt verktyg svarva en på förhand
angiven profil, t. ex. en absolut cylindrisk yta eller att göra två
stycken alldeles lika. För bearbetning av metall lämpade sig denna
enkla konstruktion alldeles icke.

En genomgripande förbättring var ersättningen av stödet för det
med handen förda stålet med en riktig fastspänningsanordning, s. k.

Fig. 49. Svarvstol enligt
Leonardo da Vinci. (Efter Beck,
Beiträge zur Geschichte des
Maschinenbaus.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:51:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppf/8/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free