Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning på grund av metallernas delbarhet - Svarvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
TREDJE* DELEN. JÄRNINDUSTRIEN M. M.
support, vilken medelst skruv gjordes förskjutbar. Det var den
såsom hydrauliska pressens uppfinnare förut omnämnde Joseph
B r a h m a, som först använde sig av detta hjälpmedel, vilket
numera icke saknas på någon svarv. Om man sörjer för att supportens
förskjutning går parallellt med rotationsaxeln, kan man svarva en
exakt cylindrisk yta, och man kunde nu framställa skruvgängor i
svarv med fullt bestämda mått. Föres nämligen stålet ett visst
bestämt stycke fram, under det arbetsstycket går ett varv runt, skär
stålet — under förutsättning att det är smalt — en skruvgänga, vars
stigning är lika stor som förskjutningen eller den s. k.
längdmatningen. Idéen till gängskärningssvarven hade emellertid
uppkommit redan på 1500-talet, ehuru
de skruvgängor, som med den
då av fransmannen B e s s o n
(död 1595) konstruerade
apparaten, säkerligen ej kunde
kallas vara av bestämda mått, och
givetvis endast kunde skäras i
trä. Fig. 50 illustrerar denna
primitiva, men idérika
inrättning. Den övre drivaxeln
sättes i fram- och tillbakagående
rotation medelst det mellersta
snör-hjulet. Härigenom vrider
det till höger liggande
snörhjulet en i en träram lagrad skruv,
varigenom den rörliga
"muttern" skjutes fram och tillbaka förande med sig skärstålet. Då
detta tryckes mot det genom snörhjulet till vänster drivna arbetsstycket,
utskäres i detta en skruvgänga. Stålet hålles tryckt mot
arbetsstycket medelst en lodrät stång, som kan glida i en hylsa. Stången är
nedtill förbunden med en vågrät sådan, vilken föres uppåt medelst
vikter i snöre över trissor, en på varje sida. I fotsteget på stången
trampar svarvaren, då stålet ej skall hållas mot arbetsstycket,
sålunda t. ex. vid rotationen baklänges. Enär stålet ej fasthålles på ett
bestämt avstånd från rotationsaxeln, utan blott hålles mot
arbetsstycket med en viss kraft, kunde man svarva gängor icke blott på en
cylindrisk, utan även på en konisk mantelyta. Man kan knappast
tänka sig en mera åskådlig framställning av gängskärningsmaskinens
princip, och dylika maskiner blevo även byggda, så snart man fått
bättre medel att behandla järnet. Den fram- och återgående snör-
Fig. 50. Gängskärningssvarv från
1500-talet. (Efter Beck, Beiträge zur
Ge-schichte des Mascinenbaus.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
