- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 8. Olika industrier /
239

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Järnets olika användningssätt samt värmebehandling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRNETS OLIKA ANVÄNDNINGSSÄTT SAMT VÄRMEBEHANDLING 239

följande hastiga avkylning, varigenom hårdhets graden hos
järnet ökas.

Motsatt mot härdningen verkar anlöpningen, som består i en
åter-uppvärmning till c:a 200 à 300°. Härigenom minskas den vid
härdningen uppkomna hårdheten något, samtidigt som järnet blir segare.

Utglödgningen består av järnets upphettning till ganska hög
temperatur och därpå följande långsamma avkylning, varigenom bl. a.
vinnes, att spänningar, som kunna ha uppstått under smidning eller
valsning, borttagas.

Vi hava nu endast talat om järn i dess kollektiva betydelse av allt
slags järn. Vi skola här nedan draga upp gränserna för de olika
huvudslagen, samt göra en sammanställning av deras viktigaste
egenskaper och användningssätt.

A. Gjutjärn, även kallat tackjärn, innehåller 3 à 4 % kol.

Smältningen sker i kupolugn och det smälta järnet tappas i
gjutformar. Användes till maskindelar och andra färdiga föremål.
Gjutjärn kan ej smidas och användes endast till sådana delar, på vilka
hållfasthetskraven äro relativt små. Genom en metod, som kallas
aducering kan emellertid gjutjärnet mer eller mindre givas det
smidbara järnets seghet.

Aduceringen tillgår så, att det av vitt tackjärn gjutna föremålet
inlägges i tätt slutna lådor tillsammans med oxiderande ämnen,
såsom järnspat, blodstensmalm e. d. samt utsättes under en tid av 4
till 6 dagar för långsam upphettning till rödvärme i särskilda ugnar.
Härigenom reduceras kolet i järnet på ytan av syre, och gjutjärnet
överföres sålunda där till smidbart järn. Metoden kallas även
glöd-färskning, se Band 3, sid. 173.

Aducergods användes mycket inom masstillverkningen, enär
föremål, som äro svåra att smida, bekvämt kunna gjutas i formar.
Emellertid är aducergodset ej så särdeles tillförlitligt och i alla
händelser betydligt underlägset stål och smidesjärn till sina egenskaper,
varför det ej lämpligen bör användas till maskindelar, som skola
tåla större påkänningar. Det har också för dylika ersatts av det för
massfabrikation ännu lämpligare sänksmidet, vilket förut omtalats i
samband med smidning.

B. Smidbara järnslag. Här skiljer man som bekant mellan två
vitt skilda järnslag, nämligen götmetall och vällmetall.

Götmetallen framställes antingen genom Martin- eller
Bessemerprocessen i flytande form och tappas i göt. I mindre mängder
framställes det i elektrisk ugn eller degel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:51:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppf/8/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free