Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Metoder för sammanfogning av materialet - Lödning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYNTTILLVERKNING
251
mer ned i saltsyran driver den ut vätet och förenar sig med kloren
till klorzink. Detta lödvattnet strykes på lödstället med en pensel och
bildas då med oxiderna lättsmälta klorföreningar.
Lödtennet smältes och föres till lödstället med en lödkolv. Denna
har formen av en hammare med penen skärpt till en egg, och är
gjord av koppar, se fig. 103, där lödkolvar under uppvärmning i ett
fotogengasvärmeställ visas. Då lödkolven är varm — den får dock
ej värmas så långt att den glöder — rengöres dess spets med ett
stycke salmiak, och förtennes. En del av tennet blir kvar på kolven
som en droppe och denna föres nu till
lödstället, där den föres ut längs kanten
med hjälp av lödkolven. Tennet tränger
in emellan ytorna och binder dem
samman vid stelningen.
Lödkolven kan antingen uppvärmas i
en ässja, eller ock i en het låga av luft
blandad med fotogen-, sprit- eller
bensinånga, se fig. 103. På grund av
kopparens goda ledningsförmåga går den
värme, som uppsamlas i kolvens tjocka del
lätt ned i spetsen, varför man kan löda
ganska länge med en stor kolv i en
värme. För mycket långa lödningar är det
dock bättre att använda en kolv med en
ständigt vidhängande lampa eller
brännare.
Lödning med snällod användes
huvudsakligen för sammanfogning av zink
eller vitbleck, d. v. s. förtennat järn, men
även för koppar, mässing och
smidesjärn, sedan ytorna först förtennts. Dock använder man här mera
slaglod, som är starkare och mera värmebeständigt.
Slaglod finnes av flera olika slag alltefter det material, som skall
lödas. Ett vanligt slaglod för lödning av koppar består av hälvten
koppar och hälvten zink, och ett lod för mässingsarbeten av c :a 58 %
koppar, 35 % zink och 7 % tenn. För lödning av silver användes en
legering av silver, koppar och något zink.
Vid lödning med slaglod rengöres fogen väl och över densamma
lägges en gröt av våt borax och slaglod, det senare i söndersmulat
tillstånd. Boraxen har till ändamål att lösa bildade metalloxider.
Lödstället uppvärmes därefter med en stark lödlampa. När upp-
Fig. 103. Lödkolvar i ett
värmeställ.
(A.-B. Wilh. Sonesson & C:o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
