Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Tillverkning av vissa specialartiklar inom metallindustrien - Tillverkning av bordknivar, skedar och gafflar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
TREDJE* DELEN. JÄRNINDUSTRIEN M. M.
Knivbladet lägges därvid på stansens dyna, vars urtagning är
exakt lika med bladets form. Stansen, som passar i dynan går ned
i denna med knivbladet före sig, varvid det överflödiga materialet
av-.skjuvas mellan stansens och dynans skarpa kanter. Man har nu
kommit till stadiet (e). Härefter utsmides tappen till en längre spets,
vilken gärna utföres ganska ojämn för att sitta bättre i skaftet (f).
Sedan bladet nu erhållit sin slutliga form följer
värmebehandlingen, vilken är nödvändig, emedan det ohärdade stålet skulle vara
alldeles för mjukt.
Bladet upphettas till
rödvärme och härdas i
en lämplig
härdvätska, varefter det
anlö-pes för att ej bliva
för sprött.
De sista
operationer, bladet har att
undergå, äro slipning och
polering, vilka båda
arbetsförfaranden vi
känna från det
föregående. Grovslipning-en sker på våta
slipskivor och poleringen
vanligen på hastigt roterande polerskivor, klädda med smärglat läder.
Till sist skall bladet fästas till skaftet. Detta kan vara utfört av
många slags material, såsom ben, celluloid, trä eller metall, och
fastsättningen sker med tillhjälp av ingjutet harts, svavel eller lättsmält
metall, som efter spetsens insättning stelnar.
Skedar och gafflar hava kommit långt senare i bruk än knivarna
såsom oumbärliga verktyg vid måltiderna. Ända långt in i
medeltiden betjänade man sig av de fem fingrarna för matbitarnas förande
till munnen. De första gafflarna hade endast två klor och
användes blott vid stekning, uppläggning e. d. Bordgafflar infördes först
på 13- à 1400-talet och då såsom dyrbara tingestar, vilka blott
användes för att äta sådana frukter, som särskilt sölade ned fingrarna.
Ända till fram på 1600-talet voro de moderna gafflarna ganska
ovanliga till och med vid det franska hovet, som då var det tongivande i
Europa. I övriga länder infördes de långt senare, åtminstone i
borgerliga kretsar. En lång tid var det sedermera vanligt, att man vid
Fig. 141. Utvecklingsstadierna av sked och gaffel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
