Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier över uppfinnare - Ford, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER ÖVER UPPFINNARE
55
struera en slags lättare ångvagn, men han tänkte därvid ej så mycket
på dess användning för vägtrafik utan mera såsom hjälpmedel vid
det mycket tunga plöjningsarbetet. Vägarna voro nämligen mycket
dåliga, och man hade på denna tid just inte för vana att kuska ikring.
En lantbruksmaskin föreföll däremot Ford mera nyttig och av allt
lantbruksarbete, var plöjningen det tyngsta.
Ford, som nu var en fullfjädrad mekaniker och hade en ganska
bra liten verkstad, började på egen hand bygga en ångvagn eller
traktor, vilken även möjligen skulle kunna användas för trafik. Det
viktigaste var att göra en ångmaskin, tillräckligt lätt att kunna
monteras i en vanlig vagn. Ångpannan eldade han med fotogen, och
maskinen utvecklade ganska bra kraft och var lätt att manövrera, men
själva ångpannan var farlig. För att maskinen ej skulle bli för stor
och tung, måste nämligen ånga av högt tryck användas, och detta
ansåg Ford vara riskabelt. I två års tid experimenterade han
visserligen med olika slag av ångpannor, men sedan övergav han
definitivt tanken på en vagn, som gick med ånga. Han hade sig nog
bekant att i Europa användes ångvagnar för vägtrafik, men de
amerikanska vägarna voro vid denna tid av sådan beskaffenhet, att en
lättare ångvagn ej kunde taga sig fram, och att konstruera en stor och
tung traktor, som endast de verkligt förmögna lantbrukarna kunde
köpa, tyckte han ej var någon idé.
Ford uppgav emellertid ej tanken på att bygga självgående
vagnar, men hans samarbete med representanten för firman
Westinghouse bekräftade blott hans åsikt, att ånga icke var lämpligt för
lättare åkdon. Han stannade därför endast ett år i denna firmas tjänst,
då han insåg att han där ej hade mera att lära.
I Europa hade emellertid uppfunnits en ny kraftmotor, gasmotorn,
och härom läste Ford i en engelsk publikation, "World of Science",
och följde med intresse dess utveckling. Denna motor drevs med
lysgas men lämnade knappt ens så mycket kraft per viktsenhet som
ångmaskinen, varför den var utesluten som drivkraft för en vagn. År
1885 och 86 hade emellertid de båda tyska ingenjörerna Benz och
Daimler var och en i sin stad, uppfunnit en motor, som mycket
påminde om gasmotorn, men drevs av flytande bränsle, bensin, och
monterat denna på en vagn. Ford insåg genast att här fanns en
kraftkälla för självgående vagnar med framtiden för sig, och år 1887
började han experimentera med bensinmotorer.
För att ostört få ägna sig åt sina experiment, återvände Henry
Ford till fädernegården och inrättade där en förstklassig liten
verkstad i stället för den forna leksaksboden. Hans fader erbjöd honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
