Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier över uppfinnare - Watt, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
BIOGRAFIER ÖVER UPPFINNARE 152
rimenten med ångmaskinen krävde emellertid alltmera pengar och
Watt iråkade snart en tryckande skuldbörda.
Utsikterna ljusnade emellertid, då Watts vän och gynnare vid
universitetet, professor Black, lyckades intressera en stor gruvägare och
industriman, d:r John Roebuck, för ångmaskinen. Roebuck var en
driftig och kunnig man, själv uppfinnare och starkt intresserad av
alla tekniska framsteg. I närheten av Glasgow hade han anlagt ett
järnverk, det första i Skottland och bearbetade även flera kolgruvor.
Han hade vid dessa sökt använda Newcomens ångmaskin för att hålla
schakten läns från vatten, men funnit att den ej ägnade sig härför.
Att Roebuck därför blev intresserad av att höra talas om en man, som
trodde sig ha löst uppgiften att åstadkomma en fullt brukbar maskin,
är givet. Han kom i förbindelse med Watt, och utförde vid sitt
järnverk det gjutgods Watt behövde. En maskin blev snart färdig, och
även om den ej just motsvarade de högt ställda förväntningarna insåg
Roebuck, att Watt var inne på rätt väg. Han erbjöd sig därför
samarbeta med Watt på sådana villkor, att han betalade dennes skulder,
som nu stigit till den aktningsvärda summan av omkring 20,000
kronor, och vidare betalade experiment- och patentkostnader mot att han
erhöll två tredjedelar av den vinst, tillverkningen och försäljningen av
ångmaskinen kunde ge.
Watt kände sig nu lätt om hjärtat. Han var befriad från alla
ekonomiska bekymmer och den försöksmaskin, han året därpå fick färdig,
visade sig ganska tillfredsställande. En uppfinnares liv är emellertid
sällan en dans på rosor. Snart fick Watt nya bekymmer. För att
reda ut sina patentanspråk reste Watt till London, men det gick ej
så snabbt och lätt, som han tänkt sig, att komma till rätta med
patentmyndigheterna. Ärendets långsamma behandling och de höga
avgifter, som krävdes, gjorde Watt åter modfälld. I sin hustru hade han
vid sådana tillfällen alltid ett gott stöd. Hon höll hans mod uppe med
sin ljusa syn på tingen och sökte alltid uppmuntra honom. Vid detta
tillfälle, då hon från sin make i London erhöll ett sorgmodigt brev,
skrev hon: "Jag beder Dig att inte lägga för mycket på hjärtat, om
det inte går efter önskan. Om det inte lyckas med den här maskinen,
så är det nog något annat som går bättre. Förlora bara inte modet."
Det lyckades emellertid med "den här maskinen". I början av år 1769
fick Watt sin patentansökan beviljad.
Watt hade nu ritningarna till en större maskin färdig och
tillverkningen av denna påbörjades vid Roebucks bruk. Watt var emellertid
långt ifrån belåten med det utförande de olika maskindetaljerna här
fingo, och han ängslades så för resultatet, att han knappast fick en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
