Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fortskaffningsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flotten, som kunna göras af flodhästarna, vid hvilkas
jagande man begagnar sig af dessa farkoster.
Fig. 120. En näfverbåt hos manegrerna.
Vidare tar menniskan sina kärl till modell och
förfärdigar ihåliga redskap, i hvilka hennes person
kan fortskaffas på vattnet. Så uppstår båten, det
första egentliga fartyget, hvilket vi redan anträffa
hos nyzeeländarna, medan högre bildade folkstammar
i det inre af kontinenterna ännu hjelpte sig utan
andra transportmedel än sin kroppsstyrka. Den
omständigheten, att båten måste kunna styras,
bestämmer mycket snart en egendomlig form för den
samma, i det längden blir större i förhållande till
bredden. En enkel trädstam, invändigt urhålkad
eller i de äldsta tiderna, då man endast kunde
begagna sig af verktyg, som arbetade mycket
långsamt, urbränd, visar oss den naturligaste
gestalten af detta slags farkost. I Guyana äro
farkoster af bark mycket vanliga, emedan de äro
platta i bottnen och derför kunna gå fram på grunda
ställen. Dessutom äro de så lätta, att de utan
svårighet kunna tagas upp ur vattnet och forslas
vidare på ryggen. De förfärdigas af ett enda stycke.
I ett träds bark göres en inskärning, så lång som
båten skall blifva, hvarpå barkstycket medelst kilar
lösgöres från stammen. På det att sidorna ej skola
rulla ihop sig, göras vertikala inskärningar, hvari
tvärslåar infogas. På samma sätt begagna tunguserna
och manegrerna björknäfver till sina båtar. Abiponerna
göra sina farkoster af en ogarfvad oxhud, från hvilken
de bortskära halsen och fötterna. De fyra sidorna
böjas något uppåt och sammanhållas med remmar, så
att formen ej kan förlora sig. Men på vestra kusten
af Sydamerika, i Peru, binder man två uppblåsta och
lufttätt hopsydda hajskinn bredvid hvarandra, lägger
ofvanpå dem ett bräde att sitta på och uppsätter
stundom äfven ett litet segel. Till dessa första
försök sluta sig äfven åra och roder, och för det
sistnämda torde fiskens stjert ha tjenat till modell.
Fig. 121. En nyzeeländsk krigskanot.
Förfärdigandet af de enkla båtarna stiger hos jagar-
och fiskarfolk hastigt till en temligen hög grad af
fullkomlighet, ty i detta nyttiga bohagsting ha de
ett af de förnämsta medlen att förskaffa sig sitt
dagliga uppehälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
