Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De svenska jernvägsbygnaderna - De senaste årens jernvägsbygnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tunneln framgår under icke mindre än 9 af de tätast
bebygda qvarteren i denna stadsdel. Sedan Jernvägen
genomgått ytterligare ett under en större bygnad
uppfördt hvalf, framkommer han till Mälaren, der
en herlig utsigt möter den resande. Öfver den del
af Mälaren, som här benämnes Söderström, fortsätter
nu vägen på en 750 fot lång jernbro, bestående af 11
spann om 53 fots längd, utom en svängbro, som lemnar
för fartyg tvenne genomfartsöppningar af 50 fots bredd
hvardera. Grundläggningen för denna bro har fordrat
öfvervinnande af ovanliga svårigheter, som föranledt
högst betydande arbeten. Sjelfva vattendjupet är på
sina ställen 80 fot, men först på ett medeldjup af
105 fot har man anträffat fast botten. Till underlag
för bropelarna är först utfyld en väldig grusbank
med 60 fots bredd ofvantill, som dock ligger på
ett djup af 15 fot under lägsta vattenytan; till
denna bank ha erfordrats omkring 46 000 kubikfamnar
grus, som pråmats till stället. Fortsättningen af
denna ansenliga bro utgöres af en på jernpelare
hvilande viadukt öfver Kötttorget; derefter går
vägen å nyo på en jernbro öfver Riddarholmskanalen,
följer Riddarholmen i en nedskärning derstädes med
stödjemurar mot Riddarholmen, hvilka utmärka sig,
liksom allt arbete å denna storartade väganläggning,
för prydlighet och soliditet. Mellan Riddarholmen
och Tegelbacken å Norrmalm går vägen åter igen
öfver en ansenlig, mer än 800 fot lång bro af
jern, innehållande 10 spann om 70 fots vidd och en
svängbro med 32 fots genomfartsöppning, hvilande på
stenpelare, uppförda å vattendjup, som vexla från
5 till 20 fot. Omedelbart härefter inkommer man
på Stockholms centralstation. Bangården upptager
en längd af 1800 fot, hvaraf 516 fot på en 97 fots
bredd äro öfvertäckta med ett prydligt tak af zink,
hvilande på stolar af smidesjern, sålunda bildande
banhallen. Härintill sluter sig hufvudbygnaden, som
är ett 3 våningars hus, lika långt som banhallen,
och har en minsta bredd af 57 och höjd af 65
fot. Vid dessa storartade anläggningar äro fästa
namnen af den svenska jernvägsbygnadens förste chef,
öfversten friherre Nils Ericson, hans efterträdare och
högste ledaren af arbetena å sammanbindningsbanan,
öfversten C. G. Beijer och jernvägarnas arkitekt,
majoren A. W. Edelsvärd.
De senaste årens jernvägsbygnader. Jernvägarna
äro, som vi sett, föga mer än fyrtio år gamla, och
likväl sträcka sig deras skenor redan öfver alla
verldsdelar. Med hvarje år vidgar sig och intränger
nätet i nya trakter. Men det är i synnerhet under de
senaste fem till tio åren, som jernvägsbyggandet
antagit de jätteartade proportioner det nu
företer. Vi befinna oss, utan att ana det, midt
inne i en period af den mest sjudande verksamhet
i denna riktning. En verklig feber synes ha gripit
folken att komma lätt och fort till hvarandra. Och
det är ej blott i civilisationens gamla hem, vårt
ädla Europa, som det schaktas, spränges och hamras
för att utspinna skensträngarna allt längre och
längre. Äfven stillaståendets gamla verldstrakter,
Asien och Afrika, ha under de senare åren ej mindre
än det unga Australien med ifver tillegnat sig den
nya tidens kommunikationsmedel. Vi ha nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
