Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckkonstens begynnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små skrifter, hvartill inga bilder behöfdes. Det
var i sjelfva verket också hvad dåtidens industri
gjorde. Man tryckte nämligen med trätaflor små
skolböcker och framför allt latinska grammatikor eller
s. k. donater, så benämda efter Aelius Donatus, en
romersk grammatiker i fjerde århundradet, ur hvars
arbete man för skolornas bruk gjort ett utdrag,
som under medeltiden i hela Europa begagnades
och kallades Donatus pro puerulis. Skolböckernas
bestämmelse är vanligen att bli slitna i trasor, och
medeltidens skolungdom har äfven så väl sörjt för,
att också dessa gamla xylografiska donater skulle
i detta hänseende uppfylla sin, att nu mera endast
några få fragment deraf finnas i behåll.
Från denna period af den xylografiska literaturen
ega vi, utom några få originalträtaflor, endast vid
pass tretio olika verk af dels verldsligt, dels
andligt innehåll och räknande från några få ända
till femtio blad, dessutom ungefär lika många lösa
träsnittsblad med text samt några kalendrar. Ett
sådant minnesmärke af den gamla tryckkonsten är den
berömda Fattigbibeln, Biblia pauperum, en samling af
40 efter fönstermålningar i klostret Hirschau gjorda
afbildningar ur Gamla och Nya testamentet. Detta
gamla tryckverk är nu så sällsynt, att en engelsk
hertig en gång betalade ett exemplar med 210 pund
sterling (3,780 rdr). Närbeslägtad med Fattigbibeln
och egentligen blott en utvidgning af honom är
Salighetsspegeln, Speculum humanæ salvationis. Till
de mest omtyckta af medeltidens tafletryck hörde
dödsdansarna, afbildningar, på hvilka döden i
allahanda skepnader ses dansa till grafven med
personer af alla stånd och åldrar. Dessa och andra
af bilder och text bestående verk, såsom Konsten
att dö, Ars moriendi, Antikrist m. fl., blefvo
äfven efter boktryckets uppfinning många gånger på
nytt upplagda. Texten till dessa nya upplagor är
naturligtvis uppsatt med gjutna stilar.
Sålunda se vi strax före det egentliga boktryckets
uppkomst nästan alldeles samma förfarande användas,
som kineserna redan århundraden förut begagnat
och ännu i dag bibehålla. Man hade utom de vanliga
handskrifna böckerna en och annan, som hvarken var
skrifven eller i egentlig mening tryckt, ty om också
några med press åstadkomna gamla trätafletryck finnas,
kunna dessa mycket väl sedermera tillkommit. Det
gamla förfaringssättet liknade det, som man nu
mera i tryckerierna kallar »afklappning»: på den
med en svärta af olja och sot öfverdragna bild-
eller skrifttaflan lade man ett pappersblad, som
man derefter med en boll gned eller med en borste
klappade mot taflan. Man bearbetade dock ej bladets
båda sidor, utan lemnade baksidorna otryckta. Skulle
deremot bladen bringas i bokform, hopklistrade man
dem två och två med baksidorna emot hvarandra.
Som prof på dessa gamla tafletryck meddela vi dels
ett parti ur ett blad af den ofvan nämda Fattigbibeln
(fig. 490), dels ett blad ur Johannes Regiomontanus’
kalender, som likaledes trycktes med trätaflor och,
då han först 1473 utkom, bevisar, huru länge de äldre
metoderna för skriftens mångfaldigande ännu fortlefde
vid sidan af trycket med rörliga typer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
