Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt, hvarpå dessa krafter kunna verka gemensamt
eller mot hvarandra samt ordna och ställa massorna så,
att likväl för hvarje gång en särskild och alltid för
den sakkunnige betydelsefull ide derigenom uttryckes.
Redan för den ytliga betraktelsen blir det tydligt
och bekräftas för öfrigt genom de ofvan anförda
exemplen, att en noggrann undersökning af dessa
skapelsens grunddrag måste utöfva det största
inflytande på all mensklig verksamhet, icke blott
för så vidt hon tillgodogör den yttre naturen för
behofvets och nyttans ändamål, utan äfven då hon
gör menniskans egen organism till föremål för sin
omvårdnad. Denna påtagliga vinst är således en frukt
af naturforskningen och naturvetenskaperna,
såsom vi benämna sammanfattningen af de redan uppnådda
resultaten jemte metoderna att föröka, sofra och
bringa dem i ömsesidigt organiskt sammanhang.
Liksom naturen är en skön och sammanhängande organism,
lika så borde äfven naturvetenskaperna utgöra ett
oskiljaktigt helt. Men naturens omätliga rikedom
och gränslösa omfång göra, att till och med den
största skarpsinnighet och den ihärdigaste flit ej
skulle kunna sätta den enskilda menniskan i stånd att
vinna noggrann kunskap om alla dessa föremål. Inom
det stora området hafva derför under tidernas lopp
afsöndrats särskilda fält, hvilka, så mycket som
möjligt begränsade, blifvit sjelfständigt odlade.
I synnerhet gäller detta om de båda omfattande
vetenskaper, som man fordom kallade naturlära och
naturhistoria, af hvilka den förra filosofiskt
behandlar det inre, det lagbundna i företeelserna,
den senare deremot samlar och till lättare öfversigt
ordnar naturalstren. Den nyare tiden har mer
eller mindre utplånat denna skilnad, då han ur
högre synpunkter äfven behandlar naturhistoriens
sakförhållanden med afseende på deras tillkomst och
sättet för deras förändring. Botaniken och zoologin
hafva genom fysiologin dragits in på naturlärans
område, mineralogin bygger på fysisk och kemisk grund
och erhåller till och med i kristallografins läror
en helt och hållet matematisk behandling.
Företeelsernas summa, universum, uppfattas allt mer
som ett helt, och astronomin utbildar sig till en
gren af fysiken, liksom geografin, hvilken ej mera
ser sin tyngdpunkt i ländernas godtyckliga politiska
begränsning, utan i den geognostiska och klimatiska
indelningen.
Redan nu gripa naturvetenskapens alla grenar in uti
hvarandra; nästan ingen af dem kan längre behandlas
särskildt, och, om äfven ur andra synpunkter
än förut, nalkas vi dock allt mer denna enhet i
naturuppfattningen, som afspeglar sig i folkens
åskådningssätt på deras första bildningsgrader.
Skilde man fordom de delar af naturläran, som
befatta sig med naturkrafterna, från dem, som hade
till föremål ämnenas egenskaper och arten af deras
föreningar, och kallade man sammanfattningen af de
förra fysik, men vetenskapen om de senare kemi,
är redan nu en sådan åtskilnad helt och hållet
skenbar. Ty allt, hvad vi kalla kropparnas egenskaper,
är ingenting annat än den olika yttringen af bestämda
krafter. Ett stycke guld är fast, emedan dess minsta
delar draga hvarandra till sig; det är tungt, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
