Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som grekerna iakttogo hos bernstenen (elektron), den
tilldragande och bortstötande kraften hos magneten,
som äfvenledes var dem bekant, åtnöjde man sig
ännu med symboliska förklaringar; och om sålunda
Schweiggers försök att betrakta hela den grekiska
mytologin som en symboliserad naturuppfattning ej
vore allt för vågadt, måste vi säkerligen tillerkänna
de i hennes läror invigda stor kunskap i naturens
förhållanden.
Romarna erhöllo sitt naturvetenskapliga vetande,
liksom sin andliga bildning öfver hufvud, från
det af gudarna älskade Grekland. Men det är redan
på annat ställe[1]
visadt, hvarför någon egentlig
vetenskaplig bildning ej kunde uppkomma hos detta
folk. Endast matematik och några beslägtade grenar
af krigsvetenskapen (befästnings- och bygnadskonst)
gynnades; för öfrigt blef visserligen en och annan
naturvetenskaplig fråga föremål för en märkvärdig
poetisk framställning, men egentlig forskningslust
saknades. Till och med de båda Plinierna och den
förtjenstfulle Strabo drefvos mer af ifver att samla
än af begär att utforska fenomenens lagar.
Deremot uppträda araberna som verkliga befordrare
af naturvetenskaperna. Genom sitt lif i det fria
voro de redan temligen förtrogna med några grenar
deraf, såsom astronomi och meteorologi, och det
var derför äfven åt de matematiska vetenskaperna,
man först egnade en omsorgsfull vård; men dessutom
påträffa vi äfven här de första begynnelserna till
kemin, hvilka af dem fördes till Spanien och genom
korsfararna till det vestra Europa.
Omständigheterna gjorde, att dessa vetenskaper här rönte en egendomlig
behandling. Under århundraden hade nästan alla
områden för vetenskaplig forskning legat öde, och det
derigenom urartade sättet att tänka hade till följd,
att det inbrytande ljuset från första stunden blef
förvridet. Astronomin missbrukades till astrologi, och
det var först Kepler, som förmådde befria henne från
dessa ovärdiga bojor; kemin blef alkemi. Men i trots
af allt detta visade sig den evigt friska kraften hos
dessa vetenskaper verksam deruti, att hon återförde
de vilsegångna andarna till naturen. Bekantskapen
med hennes företeelser och lagar frigjorde slutligen
äfven tanken, hvilken genom Copernicus och Galilei
slet den första refvan i den fruktansvärda slöja
af dumhet och lögn, som prestväldet utbredt öfver
folken. Albertus Magnus (d. 1280), Roger Bacon (1294), optikern Vitellio (1280), Konrad von Meyenberg (1349), Raymundus Lullus (d. 1315),
Thomas af Aquino (1274), Johann von Gmünden
(1442), Georg von Peurbach (1461) och Johannes Müller Regiomontanus (f. 1436, d. 1476) äro namn, som alla tider skola
nämna med djup aktning. Redan omkring år 1300 gaf Theodorik
från Apolda en förklaring öfver regnbågen,
glasögonen uppfunnos kanske vid samma tid, och det
vill synas, som vi hade Alessandro di Spina att tacka
för denna uppfinning; några år förut måhända hade
Flavio Gioja från Amalfi uppfunnit eller
förbättrat kompassen.
Sjöfarten, hvars gränser utvidgades genom
kompassen, lät Columbus upptäcka den linie, der
magnetnålen ej missvisar. Han upptäckte äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
