Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värmets aftagande i de högre luftlagren. Som utmärkt
naturforskare under 15:e århundradet nämna vi
Leonardo da Vinci, hvilken ej blott bearbetade
den hans konst närliggande optikens område, utan
äfven hydrauliken, och införde reda och klarhet
i den då utan vetenskapliga grunder behandlade
meteorologin. Hans förnuftsenliga uppfattning af
naturföremålen och deras systematiska behandling visa
honom redan lifvad af samma anda, som sedermera genom
Bacon af Verulam fick insteg i forskningen.
Regiomontanus hade i början af 15:e århundradets
senare halft konstruerat paraboliska brännspeglar
och uppfunnit decimalräkningen, förfärdigat jord-
och himmelsglober, iakttagit månens libration och
ekliptikans lutning, men framför allt genom sina
forskningar utöfvat ett så omedelbart inflytande
på Copernicus, att hans namn på ett ärofullt sätt är
förenadt med utbildningen af det astronomiska system,
som blifvit naturvetenskapens grundval.
Det första storverket, sedan Copernicus (d. 1543)
redan uppstält sitt system, utfördes af Kepler,
hvars lagar för planeternas rörelser, äfvensom
de af hans ej mindre utmärkta samtida Galilei
uppstälda lagarna för pendeln, inledde ett helt
och hållet nytt tidskifte, då naturforskningen
anser noggrann iakttagelse och omedelbart derifrån
härledda samt klart uppfattade slutsatser som de
enda tillförlitliga auktoriteterna. Kepler är
äfven uppfinnare af den efter honom uppkallade
astronomiska tuben, hvars konstruktion var en frukt
af hans optiska undersökningar. Den riktiga teorin
för ögats verksamhet utvecklades af honom på grund
af lagarna för ljusbrytningen, och namnet dioptrik
för denna gren af optiken härrör från Kepler. Och
liksom Regiomontanus var Copernicus’ föregångare,
var Kepler genom sina åsigter om kropparnas inbördes
dragningskraft en föregångare till tyngdlagens
upptäckare, Newton.
Hade den snillrike Bacon af Verulam (f. 1561, d. 1626)
redan genom det öfvertygande i sitt framställningssätt
förberedt den genom Kepler och Galilei grundlagda
omhvälfningen inom fysiken, så hade å andra sidan
genom Descartes den matematiska metoden för
behandlingen af fysiska problem blifvit skjuten
i förgrunden och genom Huyghens, uppfinnaren af
pendeluret, men i synnerhet genom Isaac Newton från
Woolsthorpe (f. 1642, d. 1727) lagd på en så fast
grund, att han synes bestämd att blifva ett rättesnöre
för alla tider. De fenomen, man förut ansett ofantligt
invecklade, läto genom honom bringa sig till enkla
uttryck, och den upptäckta lagbundenheten blef
också nu på det mest fruktbärande sätt använd. Ehuru
Newton ej så uteslutande som Descartes tillämpade
den matematiska behandlingen, utan snarare sökte
finna frågornas lösning, t. ex. den om ljusets natur
o. s. v., genom de noggrannaste och mödosammaste
experiment, som ännu i dag stå oöfverträffade, blef
likväl för honom äfven här, liksom vid de mekaniska
och endast på rörelse beroende problemen, matematiken
den slutliga pröfvostenen, och det var just genom den
ständiga hänvisningen till den genom experiment vunna
erfarenheten, som han hindrade forskningen att förlora
sig i dessa tomma spekulationer, hvaruti de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
