- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
15

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kropparnas allmänna egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kropparnas allmänna egenskaper.

När bildhuggaren bearbetar ett marmorblock och
söker gifva den råa stenen form och själ, vinner han
detta syfte med tillhjelp af ett fysiskt förlopp. I
inskränktare mening kallar man nämligen fysiska alla
de förändringar och fenomen, vid hvilka kropparnas
inre sammansättning ej undergår någon förändring,
i motsats till de kemiska, der en sådan ämnets
förvandling, en förändring i dess sammansättning,
just är det väsentliga. De borthuggna marmorflisorna
äro till sin inre natur alldeles det samma som sjelfva
marmorblocket. Helt annat blefve deremot förhållandet,
om man i stället för mejsel och klubba använde en
frätande syra för att borttaga det öfverflödiga. Ty
denna upplöser marmorn, och då hon utdrifver den
deri befintliga kolsyran, förändrar hon den inre
sammansättningen och verkar sålunda på kemiskt
sätt. Ehuru vi redan förut visat, att kemin egentligen
endast är en gren af fysiken, vilja vi likväl i det
följande för den lättare öfversigt, som en dylik
indelning erbjuder, foga oss efter den skilnad,
det allmänna bruket gör emellan kemiska och fysiska
förlopp. Verkningen af den mekaniska kraft, som enligt
konstnärens afsigt omdanade marmorblocket, visar sig
i främsta rummet i enskilda delars afsöndring från
hufvudmassan. Vore marmorn ej delbar, skulle han
omöjligt kunna användas till bildhuggeriarbeten.

Delbarhet, som tillhör alla i naturen förekommande
kroppar och hvilken man derför kan kalla en af deras
allmänna egenskaper
, har egentligen för tanken ingen
gräns. Man kan med en hammare krossa en marmorflisa i
ännu mindre delar, i en mortel sönderstöta dessa till
ett fint pulver, och likväl, om vi bringa ett korn af
detta pulver under ett starkt förstorande mikroskop,
se vi det ha dimensioner, som ännu ytterligare låta
förminska sig. Genom instrumentens fulländning kunna
vi drifva förminskningen allt längre och längre,
men att på detta sätt upplösa kropparna i deras enkla
beståndsdelar skall aldrig lyckas oss.

En gräns för delbarheten måste finnas, der en
sammansatt kropp ej vidare skulle kunna förminskas,
utan att hans enkla beståndsdelar skildes ifrån
hvarandra, der marmorn följaktligen slutligen skulle
sönderdelas i kalcium, kol och syre, ty af dessa
enkla ämnen, element, består hans massa. Men på den
mekaniska vägen kan detta ej uppnås; vi kunna ej
framställa en kropps minsta beståndsdelar, hvilka
på det vetenskapliga språket kallas molekyler och
atomer, afsöndrade från hvarandra. I marmorn är en
atom kalcium förenad med en atom syre till kalcium
oxid eller kalkjord, denna åter med kolsyra, som
består af en atom kol och två atomer syre. Denna
förening kallas kolsyrad kalkjord, och det är af henne
marmorn består. Den minsta del kolsyrad kalkjord,
hvilken således bildar en grupp af 5 atomer, kallar
man en molekyl, i motsats till en atom, den minsta
del af ett enkelt, ej vidare delbart ämne. Vi skola i
fjerde bandet vid behandlingen af de kemiska förloppen
få tillfälle att närmare redogöra härför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free