Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gradmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
astronomiskt noga bestämd meridiandel, återstår honom
dock den äran att ha funnit och först tillämpat den
riktiga metoden för jordens uppmätning.
Den första egentliga mätningen af jordklotet egde rum
i öknen Singar vid Röda hafvet i nionde århundradet
och på kalifen Al-Mamuns befallning. De geometrer,
som utförde den, voro skilda i två afdelningar,
på det den enas arbete skulle kunna kontrolleras af
den andras. De på detta sätt erhållna värdena för
storleken af en grad (1/360 af omkretsen) afveko något
från hvarandra. Den ena expeditionen fick nämligen
56 arabiska mil, den andra 56 2/3. Ty värr äro vi ej
i stånd att afgöra, huru nära eller huru långt ifrån
det verkliga värdet dessa uppgifter voro, emedan vi
sakna kunskap om den arabiska milens längd. Ända
från denna tid och hela medeltiden igenom höra vi
ingenting om dylika undersökningar. Intresset för
de geografiska vetenskaperna var högst obetydligt,
och den allmänna vigten af sådana frågors lösning
hade man ännu ej lärt sig inse. Först 1525, efter den
stora verldsomseglingen, vann denna angelägenhet åter
allmänt intresse.
Den närmast följande, gradmätningen företogs af den
bekante Fernel, lifmedikus hos konung Henrik II. Som
resultat erhölls för längden af en meridiangrad ett
värde af 57 070 toises (374 379,2 sv. fot), en längd,
som i det närmaste öfverensstämmer med den nyare
tidens mätningar, vid hvilka användningen af de
fullkomligaste instrument och det samvetsgrannaste
och skarpsinnigaste iakttagande af alla på företaget
inverkande omständigheter gingo hand i hand. Men
denna öfverensstämmelse är blott en tillfällighet. Ty
för att bestämma längden af bågen mellan Paris och
Amiens, hvars vinkel var noga bekant, hade Fernel ej
användt något annat medel än helt enkelt en vagn, i
hvilken han genomfor deri sträcka, som skulle mätas;
af antalet omlopp, som hjulen under tiden gjort,
beräknade han den tillryggalagda vägens längd.
Vid ett sådant förfarande kan man ej tala om
noggranhet, och om resultatet det oaktadt närmar sig
det verkliga förhållandet, kommer det blott deraf,
att ett fel upphäft ett annat.
År 1615 verkstälde geometern Snellius en gradmätning
emellan Alk-maar och Bergen op Zoom i Holland. Den
af honom uppmätta bågen utgjorde 1°11’30’’ och det
deraf beräknade värdet för en grad 55 021 toises
(360 937,76 fot). Denna mätning är intressant
derigenom, att det var vid henne, som man först
använde triangulationsmetoden, hvilken egentligen
uppfans af Snellius.
På det andra ganska besvärliga sättet att finna bågens
längd genom begagnande af mätkedja, således medelst
omedelbar uppmätning, utförde Norwood år 1635 den
redan omnämda gradmätningen emellan London och York,
hvarvid man fick gradens längd till 57 424 toises
(376 701,44 fot). Ett derifrån mycket afvikande
värde, 62 650 toises (410 984 fot), erhöll Riccioli,
och franska akademin, som insåg sakens stora vigt,
beslöt nu, då man af de ofantliga skilnader, som alla
på detta område hittills utförda arbeten ännu sins
emellan visade, ej kunde sluta till den sannolikt
riktiga storleken, att låta företaga en ny mätning,
vid hvars verkställande alla vetenskapen till buds
stående medel skulle anlitas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
