- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
45

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lutande planet - Skrufven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I praktiken känner man dock äfven en mängd
användningar, der det lutande planet är rörligt. Om
man nämligen drager en last uppför ett lutande plan
eller upplyfter henne genom att drifva det lutande
planet under henne, såsom vid användandet af kilen,
kilpressen o. s. v., blifva tydligen de lagar, som
gälla för förhållandet mellan lasten och den drifvande
kraften, de samma som förut. Principen ändras icke
heller, om man med kilens tillhjelp upplyfter en
tyngd eller, såsom oftast sker, med honom söker
upphäfva sammanhanget i en fast kropps massa. Yxan,
hackan och knifven, mejseln, spaden, plogjernet,
saxen, nålen, prylen, grafstickeln, kortligen allt,
som skär eller sticker, äro användningar af kilen, och
alla dessas verkan grundar sig, lika väl som kilens,
på lagen för det lutande planet. Ju omärkligare
lutningen är, d. v. s. ju finare eggen eller ju
skarpare instrumentet är, desto lättare verkar det.

Fig. 15. Skrufvens teori.

Skrufven. De rörliga lutande planen föra oss nu
närmare vårt egentliga ämne. Tänka vi oss en lång,
smal, af något smidigt ämne, t. ex. horn, förfärdigad
kil, som kan lindas omkring en cylinder, ha vi
härigenom den i fig. 15 framstälda form, som vi kalla
en skruf. Linien abcd, som genom det lutande planets
yta aftecknas på cylinderns mantel, kallas skruflinie
och ett helt hvarf från a till d en skrufgänga;
ad är dennas höjd, och stigningen uttryckes, liksom
vid det lutande planet, genom höjdens förhållande
till längden eller genom skrufgängans vinkel mot
basen. Det praktiska utförandet af skrufven är mycket
olika; han kan vara skarpgängad eller plattgängad;
i förra fallet är skrufgängans tvärskärning en triangel, i
det senare en rektangel eller qvadrat (se fig. 16, 17). Då
en större stigning sådant medgifver, anbringas två
eller flera med hvarandra parallela gängor, såsom
i fig. 18, hvilken föreställer en fyrgängad skruf. I
drillborren se vi den praktiska tillämpningen af en
sådan skruf.

Fig. 16. Skarpgängad skruf.

Fig. 17. Plattgängad skruf.

De mångfaldiga användningarna af skrufven tyckas ofta
vid första påseendet vara någonting helt annat än en
tillämpning af det lutande planet; men man inser
lätt vid en närmare granskning förvandtskapen och
sammanhanget emellan båda. Den riktning, hvari kraften
verkar hos skrufven, ligger alltid i cylinderns
axel. Man kan småningom införa skrufven, liksom en
kil, i fasta kroppars massa (borren, korkskrufven);
han framtränger då deri i axelns riktning och för
hvarje helt hvarf alltid lika långt som höjden af
en skrufgänga.

För att göra denna fortskridande rörelse möjligast
likformig och säker begagnar man sig af en så kallad
skrufmutter, hvilken i fördjupning visar
skrufbultens upphöjda gängor (fig. 19). Allt efter som man nu
gör skrufven eller muttern orörlig eller ger den
ena en roterande, den andra en i axelns riktning
framåtskridande rörelse, erhåller man som tillämpning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free