Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderqvarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelse eller, i ett fall sådant som det nämda, en
vridning af hjulet kring dess axel. Stöter vinden
åter snedt mot ytan, blir en del af kraften overksam,
och blott en andel, hvars storlek är beroende af
vindriktningens lutning mot ytan, utöfvar en mot
henne vinkelrät tryckning, som, i händelse ytan
är fäst vid en axel, sträfvar att åstadkomma en
roterande rörelse. Med tillhjelp af satsen om
krafternas parallelogram kan detta ådagaläggas
medelst en enkel konstruktion. Låt AB, fig. 31,
föreställa en ofvanifrån sedd väderqvarnsvinge,
som är fäst vid axeln DE, hvilken vi antaga ligga i
vindens riktning, hvilket ju alltid är händelsen, då
qvarnen arbetar. Låt ca föreställa vindens tryckning
mot vingen. Denna kraft kunna vi enligt den nämda
satsen sönderdela i tvenne, af hvilka den ena verkar
utefter vingens yta, den andra vinkelrätt deremot. Som
bekant, representeras dessa krafter till riktning och
storlek af sidorna cd och da i den parallelogram,
hvars diagonal är ac. Kraften cd är tydligen för
väderqvarnsvingen utan verkan; återstår således endast
kraften da, men ej heller denna kommer vridningen till
godo; konstruera vi nämligen parallelogrammen aefg,
i hvilken ae = ad, så uttrycker linien af storleken
af den kraft, som sträfvar att vrida vingen kring hans
axel, och linien ag deremot den kraft, hvarmed vinden
sträfvar att förskjuta axeln i sin egen riktning.
Det är tydligt, att väderqvarnens effekt blir större,
i samma mån hon påverkas af en större luftmassa och
med ju större hastighet denna luftmassa stöter emot
hennes vingar. Då det emellertid dels för qvarnens
eget bestånd och dels för de maskiner, hon drifver,
ej är likgiltigt, med hvilken effekt och hastighet
hon arbetar, är det nödvändigt att vid mycket stark
vind kunna minska qvarnens vingyta och vid svag vind
öka henne. För detta ändamål utgöres qvarnvingens mot
vinden vända yta antingen delvis eller helt och hållet
af ett segel, som i mån af behof kan refvas, då vinden
tilltar i styrka. För att erhålla största möjliga
effekt måste qvarnen kunna ställas med vingarna vända
mot vinden, från hvad håll denna än blåser. För att
möjliggöra detta gjordes på äldre konstruktioner, som
ännu mycket förekomma i Sverige, hela qvarnbygnaden
vridbar omkring en axel. Härvid erfordrades
naturligtvis en möjligast lätt konstruktion, hvarför
dessa qvarnar utan undantag äro bygda af trä. Först på
de s. k. holländska väderqvarnarna, hvilka troligen
ej varit kända längre än sedan 1650, har man gjort
endast den öfre delen, som uppbär väderqvarnsaxeln,
rörlig. Derigenom har man vunnit fördelen att kunna
bygga den andra delen af sjelfva qvarnhuset tyngre
och starkare och derigenom bättre i stånd att motstå
så väl vindstötarnas verkan som skakningen från det
rörliga maskineriet. Väderqvarnsvingarnas antal är
vanligen fyra, stundom sex; på senare tid har man
dock bygt väderqvarnar med ända till tjugu vingar.
Väderqvarnar användas nu mera ej endast till
malning, utan äfven till sågning, vattenuppfordring
m. fl. ändamål. Då emellertid vindkraften är mycket
föränderlig och, åtminstone på vetenskapens närvarande
ståndpunkt, omöjlig att på förhand beräkna och vi ej
heller ännu utfunnit något medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
