- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
62

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfstången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I sjelfva verket grunda sig alla häfstångens former
på en mycket enkel lag, nämligen denna: de på en
häfstång verkande krafterna hålla hvarandra i jemvigt,
då produkten af hvarje krafts storlek med längden
af dess häfstångsarm
(d. v. s. af den linie, som
från stödjepunkten drages vinkelrätt mot kraftens
riktning) är för båda krafterna lika. Om således
på häfstången AB (fig. 39) är upphängd en last om 6
skålpund på ett afstånd af 3 fot från stödjepunkten,
och denna last skall hållas i jemvigt medelst en på
andra sidan verkande kraft af 3 skålpund, måste denna
anbringas på ett afstånd af 6 fot från stödjepunkten.

Det är härvid alldeles likgiltigt, om vi hafva en
enarmad eller tvåarmad häfstång; ty en kraft af
3 skålpund kan hålla jemvigt mot den i a anbragta
lasten om 6 skålpund, äfven om hon verkar på samma
sida som denna (eller åt B till) och på 6 fots afstånd
från stödjepunkten i b’, men hon måste då verka i
motsatt riktning.

Fig. 39. Lagen för häfstången.

Skall nu häfstången icke hållas i jemvigt, utan
den verkande kraften åstadkomma en rörelse,
måste naturligtvis å dess sida förefinnas
ett öfverskott. Dervid kunna förekomma fall,
liknande dem vi sett vid det
lutande planet, kilen och skrufven,
att en mindre kraft förmår sätta
en större last i rörelse; men den
väg, som den senare tillryggalägger, är då i samma
mån mindre, som lasten är stor och den häfstångsarm,
på hvilken hon verkar, liten.

Det sätt, hvarpå häfstången verkar, var redan kändt
af Arkimedes, som också försökte på matematisk väg
utfinna lagen derför. Detta lyckades emellertid
ej fullkomligt hvarken honom eller dem, som
närmast derefter syselsatte sig härmed. Det var
först matematikern De la Hire, och oberoende af
honom Kästner, som genomförde bevisningen med den
noggranhet, som tillfredsställer vetenskapens
fordringar. Först sedan regelbundenheten af hans
verkningssätt och de matematiska grunderna derför äro
utredda, kan historien syselsätta sig med en maskin,
hvaraf, såsom med häfstången är fallet, hvart enda
barn omedvetet begagnar sig. Först de mera sammansatta
inrättningarna fordra en viss grad af eftertanke,
och om de äfven nu synas oss så enkla, att hvar och
en kan uppfinna dem, då han behöfver dem, tillägga
dock ofta i folkens barndom sagan och myten någon
viss framstående person eller någon gudomlighet äran
af deras uppfinning.

Grekerna antogo, att konung Kinyras
på Kypern, hvars regering infaller under
trojanska kriget, uppfunnit häfstången. Troligen
gjorde man dock i forntiden lika väl som nu omedvetet
flera tillämpningar deraf. Det berättas om Arkimedes,
att han visade konung Hieron ett verktyg, med hvars
tillhjelp han medelst en enda tryckning af handen
skulle kunna flytta ett stort skepp ur stället. Då
konungen yttrade sin förvåning öfver denna underbara
verkan, fälde Arkimedes det bekanta yttrandet: »gif
mig en fast punkt utom jorden, och jag skall rubba
henne ur sitt läge»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free