- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
63

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfstången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Huru vida han tänkte åstadkomma detta medelst
tillämpning af häfstången, hvilken, så framt historien
eljest är sann, låg till grund för hans maskin,
lemna vi derhän.

Så mycket är visst, att nästan ingen kraftyttring kan
frambringas, utan att dervid lagen för häfstången
på ett eller annat vis träder i dagen. I allt,
hvad vi göra, använda vi våra muskler, och dessa
verka på våra fingrar, tår, händer, fötter, armar,
ben och alla andra organ som krafter, hvilka
anbringas än på en enarmad, än på en tvåarmad
häfstång. Till och med in uti vårt öra öfverför
en underbart fin och känslig häfstångsförbindning
de ljudvibrationer, som träffat trumhinnan, till
hörselvattnet, der hörselnerven slutar. Häfstången
är en elementarmaskin, på hvilken de flesta andra
maskiner grunda sig, och derför är äfven lagen för
häfstången en af de vigtigaste i mekaniken
.

Vi ha hittills antagit, att riktningen af de på
en häfstång verkande krafterna äro vinkelräta
mot häfstångsarmarna. Härvid är det fullkomligt
likgiltigt, om häfstångens armar bilda en rät eller,
såsom i fig. 40, en bruten linie. En dylik häfstång
kallas en vinkelhäfstång. Är ej kraftens riktning
vinkelrät mot häfstångsarmen, tjenar blott en del
deraf att vrida häfstången, medan den andra delen
sträfvar att förflytta häfstången
parallelt med samma häfstångsarm. För att erhålla
storleken af dessa båda delar behöfver man endast, med
stöd af lagen om krafternas parallelogram, sönderdela
kraften i tvenne, hvaraf den ena är vinkelrät mot
och den andra parallel med häfstångsarmen.

Fig. 40. Vinkelhäfstång.

I den enklaste form, hvarunder häfstången förekommer
i praktiken, verkar hon ej oafbrutet, utan mer
eller mindre ryckvis. Man kan visserligen med henne
öfvervinna ett stort motstånd eller förflytta en stor
last, men blott ett litet stycke i sönder, och måste
för hvar gång ge häfstången en ny stödjepunkt eller
ock en ny angreppspunkt. Vid den s. k. domkraften
sker detta på mångfaldigt olika sätt.

Fig. 41. Domkraft.

En dylik och troligen en af de äldsta sådana
visar fig. 41. Tiden för hennes första
uppträdande torde nu mera vara omöjlig att bestämma; hon
omtalas redan af franska skriftställare från 1634
under namn af levier sans fin (häfstång utan ända)
och beskrifves i ett tyskt arbete af 1651. En annan
dylik inrättning, använd till stubbars uppbrytande
och efter dess uppfinnare benämd Polhems häftyg,
äfven svenska häftyget, visar fig. 42.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free