- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
75

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyngden - Tyngdpunkten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fallande regndroppen attraherar jorden lika väl som
jorden honom. Den ofantliga massan hos vår planet
förmår dock sätta det lilla vattenklotet i rörelse,
men ej tvärtom, och deraf kommer, att jorden drager
till sig alla mindre kroppar på sin yta, under det
hon sjelf ej mottar något märkbart inflytande från de
på alla sidor verkande mindre attraktionerna. Endast
stora, enstaka liggande berg, som från en sida kunna
med sin massa verka på sänklodet, åstadkomma någon
märkbar afvikelse i dess riktning; men det fordras
dock den största noggranhet för att kunna bestämma
afvikningens storlek.

I den fysiska geografin har berget Shehalien i Skotland
blifvit märkvärdigt derigenom, att man lyckats uppmäta dess inverkan på
lodliniens afvikning och derefter bestämma jordens
vigt. Ty derigenom, att man sattes i stånd att
noga beräkna volymen hos detta regelbundna berg och
undersöka dess täthet, som hela bergets massa igenom
är likformig, kunde man bestämma dess vigt i centner
och skålpund. Vidare fann man genom det märkbara
inflytandet på lodliniens riktning förhållandet
emellan de båda attraherande massorna: berget och
jorden, så att jordens vigt slutligen kunde uträknas
genom ett enkelt regula de tri-exempel.

Fig. 54. Sänklodet.

Solen, hvars vigt är 355 000 gånger större än jordens,
utöfvar sålunda på alla kroppar en ofantligt större
attraktion. Tyngden är på solens yta 28 gånger större
än hos oss. För att der upplyfta en silfverspecie
skulle följaktligen erfordras en kraft lika stor som den,
hvarmed vi på jorden upplyfta 2,24 skålpund. I fall
organiska varelser lefde på denna stora himlakropp,
måste de sålunda vara helt annorlunda skapade än
vi. En last af 5000 skålpund skulle här krossa
den starkaste karl; på solen deremot skulle hvarje
någorlunda storväxt menniska i sin egen kropp bära
på en sådan tyngd. Den, som ej vore i stånd att vid
hvarje steg upplyfta mer än 600 skålpund, skulle
ej kunna gå. På månen deremot skulle gåendet äfven
för den allra svagaste menniska vara en lätt dans,
emedan denna drabants ringa massa gör, att tyngden
der knapt är en sjettedel så stor som på jorden.

Tyngdpunkten. Liksom vi förestält oss resultanten af
alla de från jorden utgående attraktionerna verkande
från en enda punkt, på samma sätt kunna vi äfven
tänka oss förhållandet med hvarje annan kropp. Vi
kalla denna punkt tyngdpunkt. Hos alla regelbundet
formade kroppar med likartade beståndsdelar ligger
han i den egentliga medelpunkten, hvilken lätt kan
finnas på matematisk väg (fig. 55). Hos sammansatta,
oregelbundna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free