- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
85

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kemiska vågen - Specifika vigten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vågar i verksamhet för att väga plåtarna, innan
stämpeln påtryckes dem. I hvarje minut kunna 20 och
således på en timme 1200 stycken vägas. Medelst de
här uppstälda fem vågarna profvas dagligen 48 000
guldmynt efter den genom en parlamentsakt bestämda
standardvigten. Sjelfva vigterna äro af bergkristall
och förändras hvarken genom nötning eller rost.

Den specifika vigten. Det berättas, att man en gång
uppdrog åt Arkimedes att undersöka ett dyrbart
guldarbete för att utröna, huru vida konstnären, som
förfärdigat det, dervid gått redligt till väga och
användt rent guld, såsom man gjort till vilkor, eller
om dess inre bestode af någon mindre dyrbar metall
än ytan. Vid denna undersökning finge naturligtvis
den sköna formen ej skadas.

Arkimedes fann vid badning nyckeln till gåtan. Han
såg, att många kroppar, t. ex. trä, flöto på vattnet,
andra åter, såsom metaller och stenar, sjönko
till bottnen. Hans egen kropp blef i det flytande
elementet mycket lättare, och det fordrades blott
ringa ansträngning för att resa sig upp ifrån bottnen,
medan ett dylikt försök i luften gjorde en betydlig
kraftansträngning nödig.

Arkimedes upptäckte nu den lagen, att alla kroppar
i vattnet förlora af sin vigt så mycket som vigten
af den vattenmassa, de undantränga. En sten, ett
jernstycke och en träbit af lika stor volym förlora
i vatten lika mycket af sin vigt, så att om stenen
t. ex. vägde i luften 2 skålpund, väger han kanske,
nedsänkt i vatten, blott 1, om jernstycket vägde i
luften 7 1/2, skålpund, väger det i vattnet 6 1/2. Men
träet, som i luften vägde 3/4 skålpund, visar i
vattnet alls ingen tyngd, utan tvärtom ett sträfvande
att stiga uppåt, och kan till och med bära en last
af 1/4 skålpund. Kan det fritt röra sig, uppstiger
det ända till ytan och höjer sig öfver den samma med
fjerdedelen af sin volym. Ty först i detta läge är
det nedifrån verkande trycket af den undanträngda
vattenmassan lika med den nedsänkta kroppens vigt.

Fig. 69. Fritt flytande kropp.

En kropp säges flyta på vattnet, då han ej helt och
hållet nedsjunker deri, utan bäres deraf och till en
del höjer sig öfver vattenytan. Alla kroppar, hvilkas
vigt är mindre än en lika stor volym vatten, flyta
på vattnet; feta personer flyta lättare än magra,
hos hvilka benen betydligt öka vigten i förhållande
till volymen. I allmänhet är menniskokroppen lättare
än vattnet, och orsaken till drunkning är derför ej
nedsjunkandet, utan den ångest och oro, som vålla,
att man ej kan intaga och bibehålla det läge, som
gör det möjligt att andas. En kropp, som är lika tung
med det omgifvande vattnet, höjer sig ej öfver ytan
och hvarken sjunker eller stiger af sig sjelf, utan
bibehåller det läge i vattnet, som man meddelat honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free