Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Areometern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrättad. En ibland de mest bekanta är Nicholsons
areometer, uppkallad efter sin uppfinnare,
en engelsk fysiker, som lefde i senare hälften
af förra århundradet. Den utgöres af en ihålig
messingscylinder med koniska bottnar. Vid dess
nedre ända är fäst en skål, afsedd dels att uppbära
kroppen, som skall vägas, dels ock att genom sin egen
tyngd bringa areometerns tyngdpunkt så långt ned som
möjligt. Messingscylinderns öfre ända fortsättes
af en metalltråd, som äfven uppbär en skål eller
platta b och är försedd med ett märke c, hvartill
areometern vid hvarje försök måste nedsänkas. Då
areometern invändigt är tom eller blott fyld med luft,
nedsjunker han i obelastadt tillstånd endast delvis i
vatten (fig. 71). För att tvinga honom att nedsjunka
till märket c måste derför på den öfre skålen läggas
någon viss vigt. Lägges på denna en kropp, t. ex. en
slipad ädelsten, erfordras för areometerns nedsänkande
till märket c en så mycket mindre vigt som ädelstenens
tyngd. Man erhåller sålunda stenens absoluta vigt
(fig. 72). En tredje vägning erfordras för att
bestämma samma kropps vigtförlust i vatten. Denna
erhålles lika lätt genom att lägga stenen, eller
hvilken kropp det vara må, i den undre skålen a
och genom ytterligare tillägg af vigter i skålen b
tvinga areometern att nedsjunka till c (fig. 73).
Fig. 70. Hydrostatisk våg till bestämmande af den specifika vigten.
Fig. 71. Fig. 72. Fig. 73.
Nicholsons areometer och dess användning till den
specifika vigtens bestämmande.
Hade man t. ex. behöft första gången belasta areometerns
öfre skål med 20 korn för att nedsänka honom till
märket och i andra vägningen, då stenen ligger i öfre
skålen, jemte honom endast behöft ditlägga 14,8 korn,
väger tydligen stenen 5,2 korn. Den tredje gången,
då stenen lägges i den nedre skålen, antaga vi, att
den öfre behöfver belastas med 16,8 korn. Då stenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
