Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkoholometer, sackarometer, ölprofvare o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beqvämlighets skull har man konstruerat olika
instrument för olika vätskor och låter skalan direkt
ange procenthalten i stället för den specifika
vigten. Man kallar dylika areometrar procentareometrar.
Sådana äro alkoholometern, sackarometern,
som användes att bestämma lösningars sockerhalt,
mjölkprofvaren m. fl.
Gay-Lussacs volumeter är så inrättad, att hans
skala direkt anger, huru många volymdelar af
vätskan instrumentet undantränger, och då dessa äro
omvändt proportionela mot vätskans specifika vigt,
kan tydligen denna utan svårighet beräknas; detta
instrument torde derför äfven kunna anses som det
mest rationela af alla dylika.
Med en alkoholometer följer vanligen en hög cylindrisk
glasbägare, i hvilken man slår spriten, som skall
undersökas. Denna bägare bör ej vara för trång, emedan
vätskans uppstigande vid hans sidor då gör areometerns
afläsning osäkrare. Vid dylika undersökningar har
äfven temperaturen inflytande, och för att denna ej
skall för hastigt ändra sig under observationen, är
ett större kärl att föredraga framför ett mindre. Ju
varmare vätskan är, desto lättare är hon, och vid en
sprithaltig vätska kan en ringa temperaturskilnad
leda till betydliga felaktigheter i afseende på
bestämmandet af den specifika vigten. Af detta
skäl förses sänkvågen stundom med en termometer,
och så väl temperaturen som den medelst sänkvågen
observerade specifika vigten införes i beräkningen
af procenthalten af alkohol.
Fig. 75. Sänkvåg med termometer.
Fig. 76. Bägare.
Då areometrarna användas med urskilning, äro de
utomordentligt nyttiga apparater, men då det är fråga
om att undersöka vätskor, som utgöra lösningar af mer
än två ämnen, blifva de otillförlitliga. De ange
nämligen endast tätheten, men ej hvilket inflytande
hvar och en af de ingående beståndsdelarna utöfvar
derpå. Vore den ena beståndsdelen tyngre och den
andra lättare än vatten, vore areometern tydligen
fullkomligt obrukbar. Öl t. ex. består hufvudsakligen
af vatten, något litet alkohol, hvilket är lättare
än vatten och således bidrager till att minska den
specifika vigten, vidare af socker, salter och extraktivämnen,
hvilka samtliga bidraga till ökande af
den specifika vigten. Två ölsorter kunna således ha
samma specifika vigt och dock vara betydligt olika;
den ena sorten kan ha en större alkoholhalt, om äfven
mängden af fasta beståndsdelar är större. I afseende
på mjölk eger samma förhållande rum; här är det å
ena sidan fettämnen och å den andra mjölksocker och
salter, som neutralisera hvarandras verkan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
