- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
102

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foucaults pendelexperiment - Jordens afplattning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ort Latitud Vridning på
24 timmar 1 timme
Stockholm ......... 59° 20’ 309° 12’ 12° 8’
Köln .............. 50° 55’ 279° 22’ 11° 38’
Paris ............. 48° 50’ 274° 50’ 11° 28’
Rom ............... 41° 54’ 243° 49’ 10° 10’
Cayenne ........... 4° 56’ 31° 23’ 1° 19’
Eqvatorn .......... 0° 0’ 0° 0’ 0° 0’

Jordens afplattning. Redan på Aristoteles’ tid
ansågo de lärda, att jordens form alldeles icke
motsvarade de äldsta kosmologernas fantastiska
föreställningar. Pytagoras anses ha varit den förste,
som bestämdt uttalat satsen om jordens klotform,
men först den store filosofen från Stagira lyckades
i någon mån leda detta påståendes riktighet i bevis.

Vore jorden ett fullkomligt klot, borde attraktionen
från medelpunkten på föremål vid ytan vara den samma
öfver allt, likaledes tyngdkraftens acceleration
och sekundpendelns längd vara de samma öfver hela
jorden. Detta antog man äfven såsom säkert ända till
år 1672, ehuru Newton långt förut dragit jordens
fullkomliga klotform i tvifvelsmål af skäl, för hvilka
vi snart skola redogöra, och antagit, att jorden har
en utsvällning vid eqvatorn eller, hvad som är det
samma, en afplattning vid polerna. Riktigheten af
detta antagande ha äfven senare, ytterst noggranna
mätningar fullständigt ådagalagt.

Under nämda år företog den franske astronomen
Richer en vetenskaplig resa till Cayenne. Då han här
uppstälde sitt från Frankrike medförda pendelur, fann
han, att det drog sig 2 1/2 minuter efter på dygnet,
oaktadt det före afresan var noga justeradt. Då
det inflytande, som olika temperatur och klimatiska
förhållanden kunde ha på urets gång, med vetenskaplig
noggranhet blifvit taget i beräkning, befans dock,
att oafsedt dessa orsaker pendelns svängningar voro
långsammare, än de under samma förhållanden skulle
varit i Paris, och att uret, för att gå riktigt,
erfordrade en förkortning af sekundpendeln med 0,8
linie. De noggrannaste undersökningar visade, att
sekundpendelns längd i Paris var 0,8 linie större
än i Cayenne, och deraf följer med nödvändighet,
att tyngdkraftens acceleration är större i Paris än
i Cayenne. Det låg nu nära till hands att antaga, att
hon aftager mot eqvatorn och växer mot polerna. Detta
är också fullkomligt riktigt, och en af orsakerna
dertill är, att jordens form ej är ett fullkomligt
klots, utan att hon vid eqvatorn har en större radie
än vid polerna.

Nu mera är det på grund af upprepade och med
vetenskapens alla hjelpmedel utförda gradmätningar
bekant, att jordens diameter vid eqvatorn är
ungefär 6 geografiska mil (4,16 svenska) längre än
polardiametern. Den förra är ungefär 1719 och den
senare 1713 geografiska mil, eller, hvad som är det
samma, eqvatorialradien är 859,5 och polarradien
856,5 geografiska mil. För orter, som ligga emellan
polen och eqvatorn, har jordradien något emellan ofvan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free