Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordens afplattning - Centrifugalkraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämda gränsvärden liggande värde, och mot hvart och
ett af dessa svarar en viss längd hos sekundpendeln.
Denna är t. ex. för
S:t Thomas under 0° 24’ 41’’ N : 33,381 tum
Jamaica » 17° 56’ 47’’ N : 33,393 »
London » 51° 31’ 8’’ N : 33,483 »
Stockholm » 59° 20’ 34’’ N : 33,505 »
Spetsbergen » 79° 49’ 58’’ N : 33,547 »
Jorden är således ej fullkomligt sferisk, utan har
formen af en rotationssferoid. Samma pendel, som
vid det skotska berget Shehalien lärde oss känna
jordens vigt, kan äfven hjelpa oss bestämma hennes
gestalt. Pendeln hvilken utgör en af de enklaste
apparater, som gerna kunna tänkas, har sålunda genom
en sinnrik användning och en förståndig tolkning
af de enkla fenomenen vid dess rörelse riktat
vårt kunskapsförråd med några af dess underbaraste
skatter. Med hans tillhjelp undersöka vi ej blott det
bestående, sådant det nu är, och ställa jemförande
pol och eqvator vid sidan af hvarandra, utan vi
kunna äfven, liksom i ett förtrolladt fjerrglas,
skåda in i försvunna tider, som ligga millioner
år bakom oss, och göra oss en föreställning om den
bildningsprocess, hvarigenom vår jord och de med henne
i rymden kretsande stjernorna erhållit sin nu varande
form. Ty begagna vi oss af den kännedom, vi vunnit
om jordens form, och, fortsättande vår undersökning,
fråga, under hvilka förhållanden jorden och de öfriga
planeterna måste ha befunnit sig för att erhålla
en så beskaffad form som den, de nu ega, ledas vi
med nödvändighet till det antagandet, att de måste ha
befunnit sig i glödande smält tillstånd.
Fig. 87. Centrifugalkraftens verkan.
Den kraft, som bestämde dessa verldsdroppars från
sferen afvikande form, var ingen annan än den
s. k. centrifugalkraften.
Centrifugalkraften. Som bekant, betecknar man med
detta namn den kraft, hvarmed en kropp, som roterar
omkring en punkt, sträfvar att aflägsna sig från
denna punkt. Man kan kringsvänga ett öppet, med
vatten fyldt kärl så, att vätskan ej utrinner, äfven
om öppningen står rakt nedåt. Tvärtom utöfvar hon
i denna ställning hos kärlet ett betydligt större
tryck mot kärlets botten, än då det står upprätt
och befinner sig i hvila. Lägger man en kula på en
skifva, såsom fig. 87 visar, kan skifvan med kulan
kringsvängas, utan att den senare nedfaller. Hon
tryckes i stället hårdare mot skifvan, i samma mån
rörelsen blir hastigare. En sten, som bindes vid ett
snöre och hastigt kringsvänges, kan slutligen afslita
snöret. Tunga massor, som försättas i hastig rotation,
såsom qvarnstenar, remskifvor och svänghjul, splittras
stundom af samma orsak, hvarvid bitarna kringslungas
med en utomordentlig kraft. De gamla romarna, som ännu
ej kände till exploderande kroppar, gjorde i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
