Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torricellis försök - Atmosferen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de öfver dem liggandes tyngd; ju högre upp, desto
mindre blefve tätheten, ända till det öfversta hvarfvet,
der ullen låge helt lös i följd af sin egen
elasticitet, som här af ingenting påverkades. På
samma sätt förhåller det sig med luften. Hon låter
i hög grad sammantrycka sig; närmast jordytan, der
hon tryckes af den deröfver hvilande luftmassan,
har hon derför sin största täthet; men denna aftager,
ju högre upp vi förflytta oss, och luften blir allt
tunnare. Om atmosferens aftagande täthet vid en
större höjd öfver jordytan kan man öfvertyga sig,
om man vid bestigning af ett högt berg för med sig
luft i en tillsluten flaska eller blåsa. Man märker
då, huru denna luft utvidgar sig i följd af den
omgifvande luftens mindre spänstighet. Denna luftens
utvidgningsförmåga, som gör, att hon, liksom alla
gaser, utbreder sig inom så stort rum, som erbjudes
henne, beror deraf, att den repellerande kraften
mellan molekylerna allt jemt sträfvar att aflägsna
dem ifrån hvarandra. Tyngdkraften, som motverkar
detta sträfvande, söker draga molekylerna mot jordens
medelpunkt, och då hvarje luftpartikel påverkas af
denna kraft, blir den sammanlagda verkningen af de
öfver hvarandra liggande lagren ett ganska betydligt
tryck.
Emellertid kan luften, liksom de öfriga gaserna,
sammanpressas i ännu högre grad, än som eger rum vid
jordytan. I ett lufttätt rör t. ex. kan man med en
kolf sammanpressa luften, så att hon intar en mycket
mindre volym än förut. Ju större sammantryckning
man vill åstadkomma, desto större kraft erfordras
naturligtvis, och de tryck, som man måste använda
för att sammanpressa en viss luftmassa till mindre
volymer, förhålla sig till hvarandra omvändt som
dessa volymer, under förutsättning att luftmassans
temperatur under sammantryckningen ej undergår
någon förändring. Om för att sammanpressa en viss
luftmängd till hälften af dess ursprungliga volym
behöfs ett tryck af 50 skålpund, erfordras 100
för att drifva sammantryckningen till 1/4 och 200,
för att hon skall nedgå till 1/8 af hvad hon först
var. Vi få sålunda följande förhållanden: 1/8 : 1/4 :
1/2 = 50 : 100 : 200. Denna vigtiga lag upptäcktes
egentligen 1660 af Boyle och hans lärjunge Richard
Townley, hvarför engelsmännen ock med rätta kalla
honom Boyles lag. Mariotte, efter hvilken vi kalla
honom Mariottes lag, anstälde senare och troligen med
kunskap om sina föregångares arbeten sina försök och
kom till samma resultat.
Denna lag gäller ej blott, då trycket är större än
det atmosferiska, utan äfven då det är mindre.
Atmosferen. Återgå vi nu till en betraktelse af den
jorden omgifvande luftmassan, gäller vår första fråga
hennes höjd öfver jordytan. Hade luften allt igenom
samma täthet, skulle man, med kännedom om hennes
vigt, lätt kunna beräkna afståndet till atmosferens
gräns. Då detta emellertid ej är händelsen, utan
tätheten aftager vid större höjd öfver jordytan,
och mariotteska lagen, att en gasmassas volym vid
oförändrad temperatur är omvändt proportionel mot det
tryck, hvarför hon är utsatt, ej heller oinskränkt
kan tillämpas, kan man blott ungefärligen beräkna
atmosferens höjd. Man antager den vara 7 till
9 svenska mil. Det är i förhållande till jordens
storlek knapt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
