- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
119

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aneroidbarometern - Manometern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elastiska botten ena armen af en fin häfstång stöder
sig. Den genom förändringen i lufttrycket åstadkomna
rubbningen i den tunna bottnens ställning angifves
på en efter en tillförlitlig qvicksilfversbarometer
uppgjord skala, der lufttryckets storlek kan afläsas
i tum och linier. Detta instrument, som till skilnad
från de gamla qvicksilfversbarometrarna fått namnet
aneroidbarometer, har visat sig ganska tillförlitligt
och känsligt. Det tar föga rum och har en beqväm
form, hvarför det befunnits särdeles användbart,
i synnerhet på resor.

År 1845 gjorde en tysk ingeniör Schinz en uppfinning,
som han lät mekanikern Rosskopf i Koblenz utföra,
men hvilken lemnades utan afseende ända till 1850,
Bourdon, en mekaniker i Paris, upptog och lät
patentera henne. Sedan dess kallas den efter Schinz’
princip utförda apparaten Bourdons aneroidbarometer,
ehuru parisaren ej kan göra anspråk på att vara dess
förste uppfinnare. Bourdon blef 1859 af den franska
handelsdomstolen dömd till skadeersättning åt Vidi,
emedan dennes patent gälde i allmänhet för kärl med
elastiska väggar, och det nyss beskrifna instrumentet,
hvilket Bourdon låtit patentera, måste hänföras till
samma kategori.

Fig. 103. Aneroidbarometer.

Den ide, som ligger till grund för Schinz’ apparat,
är ganska sinnrik och förstås lätt af beskrifningen på
det i fig. 103 afbildade instrumentet. Dess hufvudbeståndsdel
är ett ihåligt, kretsformigt böjdt
metallrör af elliptisk genomskärning, som dock ej
utgör en fullständig krets och i midten är fäst
vid en dosa. Röret är af tunn, elastisk messing,
lufttätt tillslutet i ändarna och dess inre gjordt så
lufttomt som möjligt. Då nu ett starkare lufttryck
verkar på ringen, måste hans yttre yta röna ett
större inflytande deraf än den inre, emedan den
förra är större än den senare; följden häraf blir,
att den elastiska ringen blir trängre. Vid
minskadt lufttryck blir han i samma förhållande
vidare. Afsmalningen och utvidgningen öfverföras vid a
och b medelst en häfstångsförbindning och en elastisk
fjäder c på en visare, hvilken anger förändringarna i
lufttrycket på en efter en normalbarometer graderad
cirkelbåge. Aneroidbarometrarna ha på den senare
tiden mycket fullkomnats och kommit allt mera i
bruk. På utställningen i Paris 1867 såg man dylika,
förfärdigade af Beck i London, hvilka till form och
storlek mycket liknade våra vanliga fickur. Inom detta
lilla rum var hela apparaten med allt sitt tillbehör
sammanträngd, och dock var, trots det minutiösa
utförandet af de särskilda delarna, hans känslighet
så stor, att, när man flyttade aneroiden från hans
plats i utställningsrummet till en ställning, som
var ungefär två manshöjder högre upp, visaren angaf
den obetydliga skilnaden i lufttrycket mellan dessa
båda höjder.

Manometern. Då luft af högre tryck än den yttre
luftens inpressas i ett böjdt, elastiskt rör,
sträfvar det att räta ut sig, och denna företeelse är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free