Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftbalongens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den länge med spänd väntan motsedda första
uppstigningen af menniskor egde rum den 21 oktober
1783 från slottet La Muette invid Paris. Den
ståtliga balongen (fig. 116) hade en oval form
och mätte mer än 67 fot i höjd och nära 50 i
diameter. Under balongen befann sig galleriet, der
luftseglarna, Pilâtre de Rozier och markis d’Arlande,
tagit plats. Bredvid dem stod fyrpannan med bränsle
till eldens underhållande.
Under de närmast föregående dagarna hade ifriga
underhandlingar förts för att utverka tillåtelse
till uppstigningen. Man hade redan flera gånger
uppstigit till mer än 300 fots höjd, men balongen
hade då varit med tåg fäst vid marken och nedhalats,
när man åter ville nedstiga. Då beslöt Pilâtre de
Rozier stiga högre och för det ändamålet låta balongen
uppgå utan förtöjning. Äfven Montgolfier tvekade;
han ville först anställa nya undersökningar, och en
af vetenskapsakademin till frågans pröfning nedsatt
komite afhöll sig från att gifva något utlåtande. De
modigaste bäfvade för en sådan färd, och Ludvig XVI,
till hvilken man vände sig med begäran om tillstånd,
afslog den, men lofvade att benåda två till döden
dömda förbrytare, om de ville göra färden. Detta
förslag väckte hos den djerfve luftseglaren en
liflig förtrytelse, och han skydde ej att gifva
den luft. »Huru», utropade han, »skola eländiga,
ur det menskliga samhället utstötta förbrytare vara
de första, som få äran af att ha uppstigit i luften!»
Han vände sig till de inflytelserikaste personerna vid
hofvet, markis d’Arlande understödde hans ansökan och
erbjöd sig, för att öfvertyga konungen om företagets
ofarlighet, att sjelf medfölja på färden. Bestormad
från alla håll, gaf Ludvig XVI slutligen sitt
samtycke, och den 21 oktober uppstego nu Pilâtre de
Rozier och markis d’Arlande.
Oaktadt det blåste starkt, höjde sig balongen
med stor hastighet. Då de djerfva luftseglarna
kommit ett stycke upp och sväfvade öfver den till
hundratusenden uppgående folkmassans hufvuden,
svängde de hattarna till afsked. Allt högre och högre
steg balongen, snart kunde man ej mer urskilja de
deri sittande båda gestalterna, och farkosten sjelf
blef för åskådarnas blickar allt mindre. Han följde
Seine till Svanön, öfvergick der floden och tog
riktningen åt Paris på en sådan höjd, att han kunde
ses äfven från de smalaste gatorna. Platformarna på
Notre-Dames torn voro fulla af åskådare. Då balongen
kom emellan dem och solen, undanskymde han henne
för några ögonblick, ett nytt och egendomligt slag
af solförmörkelse. Balongen hade nu hunnit en mycket
betydlig höjd, som ökades eller minskades, allt efter
som de resande eldade mer eller mindre på. Man hade
redan passerat Invalidhotellet och Militärskolan,
då d’Arlande yttrade: «Det är nog; nu ned till
jorden igen!» Man lade ej mera bränsle på elden,
balongen sänkte sig långsamt och kom efter 25 minuter
ned ungefär en mil från La Muette. D’Arlande besteg
genast en häst och red i sporrsträck tillbaka till
den ännu på uppstigningsstället i spänd förbidan
qvarstående folkmassan. Inom tio minuter hade man
packat in balongen, lagt honom på en vagn och skjutsat
in honom till staden, dit den djerfve Pilâtre de
Rozier följde honom. Bland åskådarna bemärktes äfven
den berömde Benjamin Franklin, som ville vara vitne
till denna menniskoandens nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
