Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coxwells uppstigning från Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej mäta sin synkraft på något föremål, den besvärade
andedrägten och en lätt tryckning öfver hjessan
erinrade lifligt om en af de tjockaste höstdimmorna,
hvilkas täthet dock här vida öfverträffades.
Temperaturen hade märkbart sjunkit, och det kändes
på en gång fuktigt och kyligt. Något regn märktes dock
ej. Passagen genom detta för ögat ofruktbara område
begagnades för att fastgöra ankaret vid tåget och
hänga det utom gondolen. Utkastning af litet ballast
påskyndade balongens fart, och utan att någon rörelse
märktes, hade han snart hunnit öfre gränsen af det
nära 3 000 fot tjocka molnlagret.
»Öfverraskadt af den scenförändring, som här mötte
det, skådade ögat beundrande ut öfver ett ej anadt
panorama. Under ett hvalf af jättelika molnmassor
utbredde sig från horisont till horisont ett
oöfverskådligt molnhaf. Den renaste atmosfer tillät
blicken att ströfva fritt omkring i det ofantliga
rummet mellan de båda molnlagren. De än oändligt
fina, än groteska molnbildningarna tycktes i alla
färgnyanser från hvitt och grått till blått och i
magiskt matt belysning vilja efterhärma jordytans
former. De skenbart hopflytande gränserna och den
nära 2 000 fot aflägsna molnhimmelns hvälfning gåfvo
det hela utseende af en jättegrotta, på samma gång de
utvisade de väldiga molnlagrens likformiga utbredning
öfver jorden. Den ljudlösa stillheten i denna ensliga
luftverld, der vår balong nu tyst sväfvade fram,
stördes endast af ett matt sorl nedifrån jorden: det
rasslande dånet från bantåget. Liksom ögat, hade äfven
känseln och andedrägten erfarit förändringen. Luften
var torr och dess kyla derför angenämare,
respirationen lätt och fri och tyngden öfver hufvudet
borta. Kroppen erfor ett obeskrifligt välbehag. Men
njutningen häraf dref oss allt jemt uppåt till nya
njutningar; något ballast mindre, och luftskeppets
logg, den lätta pappersremsan, sjönk pilsnabbt ned
utmed gondolens sida. Balongen, som redan sväfvade
vid undre kanten af det andra molnlagret, måste 2 000
fot högre, innan han genomträngt det. En passagerare,
som vi hittills ej märkt, en stor mygga, lemnade nu
fartyget. Hon surrade några ögonblick bredvid oss,
men var sedan ej mer att se: hon hade sannolikt
förfrusit. Hoppet att nu omsider komma ut i dunstfri
eterocean gick ej heller denna gång i fullbordan, men
denna svikna förhoppning fick en rik ersättning. När
balongen sköt ut ur det andra molnlagret, visade sig
för blicken samma sceneri af en isolerad luftverld,
som mellan de båda undre lagren: bilden af en jättelik
molngrotta, begränsad upptill af ett i silfvergrått
strålande dunstfirmament, nedtill af ett molngolf
med droppstensbildningar med samma hvälfning vid
horisonten, samma fantastiska bilder, men öfver
allt företeende skönare former, mjukt slingrade
uti hvarandra, öfvergjutna med ett magiskt skimmer,
erbjudande hänförande reflexer och försänkta i en
sublim ro, dit jordbullret ej förmådde uppsända ens
den svagaste hviskning. Ingenstädes lif och likväl
ingen känsla af hemskhet. Öfver silfverströmmarna i
fjerran, öfver de strålande ruinöknarna, begränsade af
stelnade hafsvågor, öfver grafhögarna vid stranden,
öfver det oöfverskådliga molnlandets pittoreska
alpverld förde mig den lössläpta fantasin som en af
Ossians andar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
