- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
185

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydrauliska maskiner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvertyga oss om, att det tryck, som utöfvas på en
sida, fortplantas genom hela vätskan och med lika
styrka verkar på hvarje punkt af kärlets väggar.
Ett intressant exempel härpå utgör den hydrostatiska
häfverten
, hvilken består af en blåsa eller skinnpung,
till en del fyld med vatten och stående i förbindelse
med ett långt, upptill öppet rör. Vanligen står
vattnet i detta rör ej mycket högre än blåsans högsta
punkt. Häller man nu vatten i den öppna ändan, så
att presshöjden i röret ökas, sväller blåsan, vattnet
sträfvar att ställa sig lika högt deruti som i röret,
och deraf uppkommer ett tryck på hvarje punkt af
blåsans inre yta, som svarar emot presshöjden i
röret, detta må nu vara huru smalt som helst. En
ringa vattenmassa kan således utöfva ett oerhördt
tryck och upplyfta stora tyngder, dock blott till
en obetydlig höjd, ty ju mindre rörets diameter är,
desto hastigare sjunker vattenpelaren deri, då vattnet
derifrån inströmmar i det andra kärlet.

På grund af nyss nämda förhållande äro de
s. k. vattenpelarmaskinerna konstruerade. De
användas nästan uteslutande i grufvor för grufvattnets
uppfordring och blott på sådana ställen, der ett högt
(60 fot och derutöfver) vattenfall kan användas för
maskinens drifvande. Vid Schemnitz finnes det en
vattenpelarmaskin, bygd vid ett fall af 790 fots höjd.

Fig. 157. Springbrunn.

År 1705 lyckades Newcomen
få i gång den första praktiskt användbara
s. k. eldmaskin. Denna hade en cylinder, i hvilken en
lufttätt slutande kolf rörde sig fram och åter under
inflytande vexelvis af ångtryck och det atmosferiska
trycket. Då denna maskin blef mera allmänt bekant,
var det helt naturligt, att man skulle försöka
använda vattentrycket för att efter samma metod sätta
maskinen i rörelse. Vattenpelarmaskinerna äro också
i allmänhet konstruerade i öfverensstämmelse med
den enkelt verkande ångmaskinen. En vattenpelare
trycker på undre sidan af kolfven i en cylinder,
och sedan denna framdrifvits ett visst stycke,
afspärras vattnet, hvarefter det i cylindern
inneslutna får afrinna; kolfven återgår sedan i följd
af den tyngd, hvarmed han är belastad, till sitt
ursprungliga läge, hvarefter han å nyo upptryckes
af vattenpelaren o. s. v. Man kan tydligen äfven
konstruera vattenpelarmaskiner så, att kolfvens
återgående rörelse förorsakas ej blott af dess tyngd,
utan äfven af vattentrycket,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free